Dagens Nyheter – 27 juni 1868, sida 2

; oa HERDEN TILLHÖR HJORDEN. AF EMILE SOUVESTRE. (Forts. fr. föreg. n:r.) Då grefven blifvit ensam med frn Dalchid och hennes kusin, vaknade han helt plötsligen ur de drömmar, åt hvilka han för en stund tyckts hängifva sig, och omtalade att herr von Remberg samma afton skulle afresa till Wien samt erbjudit sig att medtaga de bref, som hans bekarta ville anförtro honom. Dorothea, hvilken, j likasom alla damer af verld, underhöll en vidsträckt korrespon: dens, begaf sig genast till silt rum för att skrifve några svar, med hvilkas fort skatfande hoa hoprades få besvära baroner. Rafoel och Lina blefvo således allena. Den unga qvinnan märkte först på den suck af lättnad som undslapp grefven, att hennes kusin hade allägsnat sig. Ilon såg sig smått sörlägen omkring. o— Jag kan då ändtligen få tala med er! utbrast herr von Leuthold sekt ta, men med mycken glöd i sin röst. — Hvad har ni att säga mig, herr grefve? rågade den unga qvinnan or — Kan ni vara okunni g derom? återtog han, ; det han närmado sig till henne. Ha icke mina bref nog klart upplyst er derom? Lina ville stiga upp. Han höll henne qvar genom en åtbörd. oo Af nåd, berötva mig icke detta länge efterlängtade samtal, utropade han. Det är så sällan ett tillfälla sådant som detta återkommer; ty majoren är beständigt tillstädes3..-. — Ah! jag bör vara honom tacksam derför, sad: den unga qvinnan med halfhög röst. — Hvarför det? återtog Rafael ömt. Ilvad bar ni väl att frokta? Då jag i ett ögonblick