Generalmajoren J. af Kleen inlemnade i onsdags till landtförsvarsdepartementet ansökan om afsked från sin tjenst såsom chef för den kungl. fortifikationen, anhållande derjemte om pension, i hvilket afseende hans ansökan är remitterad till armåens pPensionskassas direktion. Det är kändt att, då ceneral Abelin hade begärt entledigande från chefskapet för landtförsvarsdepartementet och regeringen Önskade hans qvarstannande, han gjorde till ett vilkor derför att general Kleen toge afsked. Andra kammaren hade icke beviljat krigsministern rätt att förfoga öfver ett anslag af 123,000 rår för fortifikationsändamål, emedan kammöna hada sett huru illa medel förut blifvit använda på general Kleens förslag. Krigsministern förklarade att han skulle tillse det anslagen numera blefve annorlunda använda. Men så starkt var misstroendet mot chefen för fortifikationen, så många gånger hade man erfarit att han förmått genomdrifva sin vilja, att kammaren ville gifva honom indirekte ett misstroende-votum. För ett sådant kunde krigsministern ej utsätta sig ånyo; derför måste general Kleen afgå. General Kleen har ändock fått namn för kunnig och skicklig — hvarför kan icke rätt sägas. Man känner inga prof på hans skicklighet i befästningskonst, men väl många misstag och missräkningar afhonom. Hans verksamhet tyckes förråda någon lösaktighet och ett mycket sangviniskt temperament, som förledt honom till felaktiga beräkningar. Rättvisan fordrar dock att erkänna, att i civil byggnadskonst har general Kleen ådagalagt en framstående förmåga. Hans kostnadsförslag till nationalmuseum ha varit ytterligt oriktiga, och den inre apteringen af detta museum för dess särskilda ändamål är i många afscenden oriktig, men sjelfva byggnadsartetet lärer ingen kunna frånkänna utmärkta förtjenster. Man gissar att öfverstelöjtnanten baron Leijonhufvud skall bliltva general Kleens efterträdare.