Dagens Nyheter – 26 juni 1868, sida 3

Leuthold, och i stället hade han tjonat honom. Genom denne mans infornaliska fintlighet hade anklagelsen blifvit förbytt till ett nytt förförelsemedel. Han hade lyckats bringa Lina derhän, att hon i den duell, som tillkommit för ett mindre välkändt fruntimmers skull, såg ett bevis på hans hängifvenhet för henne sjelf! Jägmästaren stod en stund orörlig framför eldstaden, öfvervägande hvad han skulle göra. Sedan Rudolfs afresa hade han noga gifvit akt på allt hvad som i huset tilldragit sig. Han hade märkt huru grefven vann allt större makt öfver hans systerdotter. Han hade sett honom först smyga sig bakom den begråtne makens bild och så smånvingom blifva den sjelfskrifne rådgifvaren och tröstaren. Han hade hört honom ingjuta i hennes själ till en början tvifvel och sedermera bitterhet, allt naturligtvis i syfte att, när han till sist genom denna fina taktik utträngt Rudolf ur hennes hjerta, sjelf intaga hans plats. Och hans plan syntes verkligen krönas med framgång. Rudolfs oförklarliga tystnad alltsedan hans afresa rättfärdigade fullkomligt Linas oro. Majoren hade sig bekant att den unge reformatorn, som först blifvit förd till Hessen-Darmstadt, derstädes öfverlemnats åt nya väktare, som återigen anförtrott honom åt den bäjerska polisen, samt att han slutligen kommit till Sachsen, hvarest man hade återgifvit honom friheten, emedan i sistnämnda land inga åtgärder ansetts behöfva vidtagas mot Ahasverieraa. Der hade Georg och de öfriga lärjungar, som af honom blifvit underrätttade om förhållandet, dragit försorg om spridningen af den stora nyheten att Johannes Förelöparen ånyo uppträdt och skulle predika. Den förvåning och glädje, som denna oväntade händelse framkallade bland an