Dagens Nyheter – 26 juni 1868, sida 2

nom... karl.... — Jag kallar honom ett nöt, mumlade majoren, som fortfor att gå fram och tillbaka mellan dörren och fönstret. — Huru? inföll Dorothea. Men kom då ihåg att ni talar om er förman. — En spelare, en utsväfvande sälle, tillade majoren. — Men, major... En okunnig och inskränkt herre, som reser omkring land och rike i kalesch och icke stannar för annat ändamål än att antingen deltaga i de fester, som tillställas för honom, eller sjelf. gifva en middag eller en sup. Han dricker. då bland sina vänner, så att han blir öfverlastad, sjunger romancer och dansar polkett — och sådant kallar han att inspektera de hannoveranska skogarne. — Förlåt mig, sade Lina lifligt — hon hade han lär vara en charmant sällskapsredan förut velat afbryta sin onkel, men icke dertill fuvnit tillfällo — ni vet förmodligen icke att baronen är herr von Leutholds vän. — Äh! det vet herr majoren nog, yttrade Rafael leende. Han bör icke ens vara okunrig om att det var jag som öfvertalade herr von Remberg att stanna och bevista den bankett som gafs för honom af de Lefnadsglades klubb. — Ah! hvad är det för en klubb? frågade Dorothea, i det hon bet af en trådända, för att få visa sina vackra tänder. — Känner ni icke till den? sade den gamle. Det är en förening af unga män, tillhörande de högre samhällsklasserna, och dess medlemmar sammankomma för att språka om qvinnor, viner och hästar... ett slags finare orden, der man högt skryter öfver sina galenskaper och laster, och i hvilken herr grefven är ordförande.