Dagens Nyheter – 26 juni 1868, sida 2

AF EMILE SOUVESTRE. om (Forts. fr. föreg. n:rt) — Nej, jag upprepar det ännu en gång, Rudolfs uppförande kan icke ursäktas, och han förtjenade... — I himmelenz3 namn! tig och låt oss sedan tala om ett annat ämne! afbröt benne den gamle, i det han knackade pipan mot eldstaden med en sådan häftighet, att den förstnämnda gick i stycken. Dorothea tog förskräckt ett steg tillbaka. — Ah! förgå er icke, major; jag tiger, jag tiger, ropade hon, eftersom man numera icke ens om personer som äro frånvarande, får säga sin tanke rent ut. Hon framtog ur sin sykorg ett tapisseriarbete, satte sig vid bordet och började arbeta under tystnad. Lina hade förblifvit i samma ställning, hållande sin näsduk för ögonen, såsom om hon icke kunnat uthärda ljusskenet. Majoren mätte salongens golf med hastiga och ojemna steg. Under en stund hörde man endast ljudet af dessa steg samt den häftiga blåsten. Plötsligen ringde någon på porten. Den gamle j TILLHÖR HJORDEN. stannade tvärt, och damersa upplyftade sina hufvuden. — Herr von Leuthold, yttrade Lina, talande till sig själf. Porten öppnades och man hörde att någon kom gående i förstugan. — Kanske det är Fredrik, yttrade fru Dalchid halfhögt. Han har lofvat komma hit. Den person som vari annalkande hade emellertid stannat. Mejoren och de båda damerna lyssnade; alla tre befunno sig synbarligen ij; spänd väntan.