Dagens Nyheter – 23 juni 1868, sida 3

af Ahasveriernas lära, skall ni genast lemna landet. Ni får färdas till gränsen i en tillsiuten resvagn. — Jag onsam? frågade Kaufman. — Vi vilja icke skilja mästarea från lärjungen, svarade Worrs ironiskt. Glädje och förtröstan afspeglade sig i den gamle mannens ansigte. Rudolf å sin sida gjorde ea rörelse af öfverraskning. — Det är: alltså fråga om landsförvisning! utropade han häftigt. Men, säg mig då, hvad har jag gjort? Har jag genom mitt uppträdande här förtjenat en sådan behandling? Svara härpå, min herre!... Under min vistelse i Mönden har jag ju icke föranledt någon oordning; jag har lefvat för mig sjolf, utan att hvarken störa eller störas. — Herr Rudolf Mäller har kunnat lefva i en overksamhet, som är Johaunes förelöparen förbjuden, svarade herr Worms med samma isande lugn. — Nåväl, yttrade Georg, som var förtjust öfver denna åtgärd, genom hvilken dena unge herden ånyo blef ställd under hans inflytande, vi resa väl då... Snart skall den nya kyrkan vara återuppbyggd ... Redan börjar förföljelsen; men ået skall så vara, vi beklaga oss ej deröfver. — Åtminstone får jag väl återvända hem för att underrätta min familj, mina vänner om den förestående resan? återtog Rudolf. — Ni måste genast begifva er utaf, och ingen bör ha kännedom om er affärd, lydde sckreterarens svar. Om några minuter är äldonet här. Var nu blott så god och underskrif den här handlingen, som blifvit uppsatt af herr direktören. Härvid gick han fram till denne. Mäller gjorde en rörelse, som villechan kalla honom åter; men grefve von Leuthold, som hittills hade jaktagit tystnad, hejdade sin bedragne vän derigenom att han fattade honom i armen och förde honom afsides. .