Dagens Nyheter – 23 juni 1868, sida 1

Be daadliga tidningarne. Samma dag som Post-Tidningen innehöl den uppsats, hvaraf vi i går meddelade de väsentligaste, angående den hederliga pressens skyldighet att motverka den oheder liga pressen -— skandaltidningarne, stod: en landsortstidning, Gefle-Posten, att läs följande ord, hvilka syfta åt samma håll: Ehuru ansvarige utgifvaren af Sverges Tidning nyligen i tvenne tryckfrihetsmål blifvit för uppmaning till myteri och uppror dömd att tillsammans undergå 13 månaders fängelse, har den tappra redaktionen derför icke förlorat modet, utan förklarar: hvarken bilor, bål (hu!) eller fängelse skola förmå oss att qväfva den känsla, som ålägger oss att ropa till folket: bevaren eder frihet och fordrer eder rätt! Också kar den hyggliga redaktionen, — i hvilken nu äfven N. R.4, bekant från Fäderneslandets första dagar samt för sitt vilda grasserande på svenska riddarhuset, synes hafva krupit in för att riktigt komplettera samlingen, — icke risk.era något, då det alltid i en hufvudstad är lätt att få någon stackars individ till att såsom ansvarig kläda skott för andras synder. I n:r 24 af nämnda tidning förekomma tvenne uppsatser, Allmän öfversigt och Kägelspelet, så gemena till syftning, att vi sällan, om någonsin, sett något dylikt presteras i någon svensk tidning. Vi förmoda att dessa uppsatser komma att ådraga tidningen ett nytt tryckfrihetsåtal. Det är emellertid bedröfligt att det fria ordet, detta den fries språkrör till en verld, skall, såsom nu nästan dagligen skeri vårt land, oförsynt missbrukas af en del skandalskrifvare, oåtkomliga af lagens straffande arm och likgiltiga för hvarje hederlig mans ogillande omdöme. Med hvarje dag tyckas alla sansade och uppriktiga fosterlandsvänner blifva alltmera ense om att en förändring i vår tryckfrihetsförordning är af behofvet högeligen påkallad, i den syftning att få ansvarighetssystemet afskaffadt utan att tryckfriheten derigenom blir inskränkt. Något måste åtminstone göras för att stäfja pressens missbruk, som nu hotar att aldeles förqväfva rättskänslan hos den mindre upplysta delen af nationen. . Den tidning, hvars beteende framkallat ofvan anförda yttrande, har lyckligtvis nu sotdött, men dess mönster och förebild, Fäderneslandet, lefver — och lefver till en del ännu på skandaler. Ansvarigssystemet tro vi fortfarande ej kan undanrödjas genom någon lagförändring, men om hela pressen har mod och hjerta att uppträda mot skandalskrifveriet, såsom Post-Tidningen och Gefle-Posten nu gjort, så tro vi att antingen de dåliga inflytelserna i Fäderneslandet skola förlora sin makt, eller ock en så stor del af publiken öfverge det bladet, att förläggaren finner med sin fördel öfverensstämmande att låta hufvudredaktören — om hvars goda vilja i det hänseendet man gör sig förhoppning — helt och hållet och ensam bestämma bladets innehåll. Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda hafva i går icke upptagit Posttidningens för i lördag vädjande till den hederliga pressen att bestraffa den dåliga. Finna de deticke angeläget att medverka till stäfjande af det moraliska giftets verkningar? Eller frukta de det etter, som Fäderneslandet i dag