— Jaha, och res-stöflar. — Det är en man, på hvilken vår uppmärksamhet redan blifvit fästad, sade Worms. Han har verkligen uppträdt på Caf de la Concorde och der offentligen yttrat sig på ett i hög grad opassande sätt... Polisen i Cassel har blifvit underrättad derom; men han har lemnat staden och vi ha nu fått veta att han begifvit sig till Hannover. — Då kan grefven säga som Elektra säger om Epistos, yttrade baronen: Han är icke här, tvifla ej derpå. — Åh! om det blott är fråga om att återfinna honom, anmärkte Leuthold, synes mig den saken vara lätt. — Hvad menar ni? — Har jag icke redan sagt er att han förde med sig en af mira bekanta... den lilla Wilhelmina Koffel? Om hon icke bor hos honom, vet hon åtminstone hvar man skall söka honom. Och icke kan hon väl hålla sig inne för beständigt; om.hon blifvit väckt och omvänd såsom det heter, lärer hon väl besöka kyrkorna. J ag är icke hemma i ert yrke; men det tyckes mig, min käre baron, som det ej skulle vara så svårt att med användande af de medel, som stå er tillbuds, upptäcka hvart flyktingarne tagit vägen. — Jag tror verkligen, sade sekreteraren, att de upplysningar herr grefven lemnat oss äro tillräckliga. Jag skall redan i dag vidtaga åtgärder . .. — Ah! och om ni lyckas, ber jag er icke sjelf tillegna er frukten af er möda, återtog Leuthold. Jag har föresatt mig att jag skall ha Wilhelmina åter, vore det också blott för att tillfredsställa min egenkärlek. — Godt, godt! sade polischefen skrattande, ni skall få henne tillbaka, lättsinnige. Min sekreterare skall sjelf föra henne till er; och han skall kunna utropa såsom Chrysothemis i Elektra: Jag