—-—-- X XX21 QL —— — —LLLDx 02 bringar er lycka och slut på de smärtor, som kommit er att så mycket sucka. å — Således, yttrade Rafael, bemyndigar ni mig att öfverenskomma om saken med er sekreterare ? — Ja. Ö — Ni hör, herr Worms, det är vi som skola slå ihop våra kloka hufvuilen, och vi ha makt att gå tillväga såsom 033 bäst synes. Sekreteraren bugade sig. — Jag står till herr grefyens dispositio., sade han. Rafael steg upp och bad om ursäkt för det han stört herr von Barkman i hans vigtiga göromål. ; . — Det gjorde ingenting, det gjorde ingenting sade polischefen. Man finner alltid nöje uti och har äfven nytta utaf att tala med personer som kanns förstå en. Om niistället hade kommit i morgoa skulle jag ha återvändt till Casseli ert ekipage. Jag skulle ha sagt till er såsom Philoktetes till Neoptelemos: Sätt mig i någon vrå al ert skepp; anvisa mig plats hvar ni vill, i framstammen eller i aktern af fartyget, hvarhelst jag ick löper fara att besvära era följeslagare. Ad nu, min kära grefve, adjö, och... om ri vili lyda mitt råd, så slå er på studiet af grekiskan. Barkman följde sin gäst ända fram till bibliotekets dörr; han honom helsade flera gånger gevom att vinka med handen och återvände icke, förrän han sett honom försvinna. De spaningar sekreteraren lät anställa i Cassel, ledde i början icke till något resultat; men slutligen fick man veta att en gubbe, åttöl:d af en ung man och en flicka, hade lemnat staden och begifvit sig åt Minden till. Det dröjde ej länge, innan herr Worias, som sjelf förföljde do tre resenärerna, påträffade dem i ettlitet, högst oansenligt värdshus, der de tagit logis. Samma afton infunno sig poliskonstaplar och arresterad: dem alla tre. (Forts.)