Dagens Nyheter – 19 juni 1868, sida 3

han begaf sig. Han skulle ha passat bra till bjelte i en af Hoffmans fantastiska skildringar . Apropos jag har ett bref, som han egenhändigt skrifvit. — Hvilken? Den svarte mannen? — Nej, Hoffman, menar jag. — Han har väl icke varit er skolkamrat? — Nej; men i min samling af ryktbara mäns autografer fattades hans. Jag skref då till honom. — Och han svarade er? — Man svarar mig altid, sade Wrangel i sjelfbelåten ton. Jag begagnar härför ett meÅh som är osvikligt och som jag sjelf påfunnit... — Och som ni håller hemligt? — Åt er kan jag väl anförtro, huru jag beter mig, men med vilkor att ri icke talar om det för någon annan. — Det är öfverenskommet. — Nåväl, vär jag vill hafva ett bref från någon utmärkt författare, skickar jag honom hvarken någon korg med vinbuteljer, som han skulle dricka, utan att tacka derför, och icke heller något smickrande bref, skrifvet på något slags fint, kulört papper och frankeradt; jag nöjer mig med att sända honom en så lydande epistel: Min herre! Som jag skulle önska köpa förlagsrätten till era samtliga arbeten, ber jag er vara god och underrätta mig om det pris ni sätter derå. Betalningen blir kontant. Fredrik von Wrangel. Jag expedierar min skrifvelse och med omgående post erhåller jag ett mer eller mindre detaljeradt svar, hvari den store mannen låter mig veta, huru högt han uppskattar sig sjelf. (Forts.) — SLA