Dagens Nyheter – 19 juni 1868, sida 2

dande, hennes andedrägt hastigare. Man skulle kunna säga att hon inandades dessa lågande ord med samma behag, som den i ett sjukrum länge instängda konvalescenten erfar, då tillfälle första gången beredes honom att inandas vårens ljumma flägtar. Hans ord eldade henne; hon igenkände i dem sina egna önskningar, hvilka hon sjelf aldrig kunnat fullt klart uppfatta, och bon tänkte: — Så skulle jag vilja vara älskad! Darrande och brydd förblef hon sittande med sänkt panaa; och hela hennes själ var upptagen af grefvens vackra målning. Denne hade anat hennes rörelse och noga gifvit) akt derpå; han fortfor med ännu mera värma: — Och jag skulle icke allenast göra mig sjelf till denna älskade qvinnas slaf; jag skulle vilja att alla underkastade sig henues nyck. Man vet att skotten Raleigh på den väg, der hans drottning skulle framgå, endast kastade sin kappa; jag skulle lägga min själ för min utvaldas fötter. Jag skulle icke låta henne känna mera af verlden än dess glädje. Hon skulle blott veta af makt, rikedom och lyx; och för detta mål skulle jag med nöje strida och sträfva, utan att hon hade någon aning derom. Jag tror att kärleken skulle förläna mig snille, och detta snille skulle jag använda endast till att förhöja vår sammanlefnads ljufhet. — Ack! lycklig den qvinnan! utropade den hänförda Lina helt ofrivilligt. — I synnerhet om hon förstode att begagna sig al sina fördelar, tillade Wrangel, i det han förstulet blickade på fru Dalchid. Denna, som ansåg alltsammans vara yttradt åt henne, spelade förlägen så godt hon kunde; hon uppoch nedslog ögonen gång efter annan ordnade sitt hår, sina armband, vecken på sin klädning, och till slut fann hon intet bättre me