Dagens Nyheter – 18 juni 1868, sida 3

2 våning, med hvilken Engelstoft omtalar detta r vågar man kanske draga den slutsats, att uppfinningen, om den än icke får tillskrifvas den omtalade general B., dock icke är mycket äldre. Huru biljett-mångleri bedömes i Wiem. Intendenturen för kejserliga hofteatern i Wien anförde för någon tid sedan klagomål hos polisen öfver det florerande biljettmångleriet. Denna myndighet förklarade i sitt utiåtarde i anledning af dessa klagomål, att det vore glädjande, att en mängd folk på detta sätt funnit ett sätt att försörja sig, så att de icke behöfde tillgripa tiggeriet eller något ännu sämre näringsfång. Ingenting nytt under solen. Vid det Amerikanska geografiska sällskapets årssammankomst i Newyork den 14 maj förevisade sällskapets president Daly, bland andra gamla verk, en för två årbundraden sedan utkommen karta öfver Afrika, hvilken skall göra tydligt, att de då lefvande holländska och portugisiska geograferne redan hade kännedom om sjön Albert Nyanza och andra i en nyare tid upptäckta, (eller återupptäckta) vatten och orter. Förklaring öfver ett dunkelt bibelspråk. Franska tidningen Revue de Part chråtien, meddelar en intressant upplysning, rörande ett bland de mest kommenterade språken i evangelium: Det är svårare för en rik att komma in i himmelriket, än för en kamel att gå genom ett nålsöga. Man ansåg derna sata vara en hyperbol i den orientaliska stilen, och någre kommentatorer ba, för att gifva mera noggrannhet åt liknelsen, öfversatt med ankartåg det hebreiska ordet, som betyder kamel. Nu har en resanda upptäckt, att i Jerusalem fenns en tullport, som kallades .Nålsögat.; den var så trång och låg, att en kamel, lastad med bandelsvaror, ej kunde passera genom den, utan att släpa sig fram på kräna. Man förstår bärigenom den fullkomliga noggrannhet i liknelsen mellan den rike, dignande under bördan af sioa timliga ägodelar, då ban står vid himmelens port, och kamelen, öfverlastad af varor framför porten -N åls ögate Figaro — pariser-tidningen — berättar en liten kulisg-historis, som karakteriserar tillståndet inom vissa teatrar i det moderna Babylon vid Seinen. Det finns der teaterdirektörer, hvilka icke allenast icke betala de damer, zom uppträda hos dem, någon aflöning, utan till och med låta betala sig en viss summa i månaden, för det att de tillåta dessa damer att uppträda. En sådan Tbalias prestinna förbluffade bärom dagen icke litet några personer, hvilka stodo utanför en af dessa teatrar. Den sköna kom utspringande på gatan i vrede: mod, högt ropande; Har man väl någonsin hört på maken! Nej, jag stannar då inte en dag längrei denna lada; kan ni tänka er, min direktör har varit oförskämd nog att öka på åt mig! Lord Brougham, den i Frankrike nyligen i hög ålder sfiidne engelske statsmannen, blef en gång vid en bröllopsmåltid anmodad att på brudtärnornas vägnar tacka för den skål för dem, som nyss förut druckits. Han började sitt tal ungefär sålunda: Det har smickrat mig mycket att jag blifvit anmodad att tacka på brudtärnornas vägnar, och jag bar försökt att komma på det klara med mig sjelf om, hvilken förtjenst det egentligen är, som jag har att tacka för den äran attfåuppträda com representant för dessa täcka, upoga varelser — om det är min ungdom eller min oskuld eller min skönhetv. Han kom slutligen till det resultat, att det måtte vara alla tre. (Upplysas bör att lord Broughaw var känd för ovanlig fulhet.) Hexeri. En fattig irländska infann sig häromdagen bos en öfverhetsperson vid namn Benson i London och påkallade rättvisans hjelp mot en astrolog, som stängde in henne i en genomskinlig flaska, der alla menniskor kunde se henne både natt och dag. Hr Benson svarade småleende att han icke vågade blanda sig i saken af fruktan för att astrologen skulle kunna spela honom samma spratt igen; häremot invände hon med mycket allvar, att den kloke mannen ingen makt hade öfver öfverhetspersoner. HBlutligen afskedades hon med det råd att vända sig till presten om saken. Den nyaste uppfinningen. En herre i Newyork har nyligen tagit patent på en inrättning för att rädda lifvet på drunknande. Den består helt enkelt af en korktröja och en lös drägt af kautschuk; den sistnämnda är i ett stycke och betäcker hela personen, med undantag af ansigtet och hånderna. Dessutom har man skor med jernsulor till ballast. Uppfinnaren gjorde för några veckor sedan vid Battery-platsen ett försök, som, ehuru det icke var annonseradt och skulle vara strängt privat, dock åsågs af en mängd menniskor och väckte mycket intresse. Efter att hafva iklädt sig sin drägt, vadade uppfinnaren ut i vattnet och sjönk straxt ned till under armarna. Han blef nu stående i upprätt ställning och dref till sjöss under åskådarnes bifallsrop. Efter en stunds förlopp öppnade han en blecklåda, gom flöt efter honom, fästad med ett snöre vid lifvet, och framtog en liten rulle, som ban helt makligt öppnade och som visade sig vara en flaggstång, omkring 4 alnar lång. Denna fästade han vid lådan, och från dess topp utvecklade vinden en flagga med inskriften Eureka.. Han framtog också äpplen och andra matvaror ur lådan, och sedan han förfriskat sig med dessa, vände ban sig på ryggen och lät floden drifva sig till hafs. Omkring 40 minuter derefter hade han åter arbetat sig i land, der ban af den församlade menniskomassan mottogs med många smickrande loford. NM Jil a RR SR VA PT TN