Dagens Nyheter – 18 juni 1868, sida 1

HERDEN TILLHÖR HJORDEN. AF EMILE SOUVESTRE. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Som tillika synes blifva för hvarje dag allt intimare, sade Fredrik. Det vet jag bäst; ty sedan er ankomst ha grefvens besök blifvit nästan för mycket trägna. — Och vi tror att det är för min skull? utropade Dorothea, synbarligen smickrad. Så tokig ni kan vara! Det är Miller herr von Leuthold söker. — Möller som han aldrig träffar! utbrast Fredrik. Ni vet ju att Mäller arbetar på de tider, då ni mottager Leuthold... Ahl! akta er, kusin, akta er! Grefven är farlig, skall jag säga. Hos honom finnes en underbar tjusningskraft, hvars verkningar man icke lätt undandrager sig. — Ja, sade Lina, som hittills tyst åhört samtalet, man kan icke neka att det finnes någonting tilldragande bos honom. Dessutom förstår han menniskor så väl. Aldrig hör man honom yttra ett ord, hvaraf man kan känna sig sårad; ban anar hvad man icke vågat tillstå ens för sig sjelf. Ilan genomskådar en så helt och bhbållet, att han upptäcker hvarje önskan, som ligger gömd i hjertats djup... och alla dessa önsknirgar skyndar han genast att tillfredsställa... — Det är just för detta som jag föraktar honom, utropade majoren, som med otålighet lyssnat till Linas ord; jag föraktar honom... Jag afskyr honom, tillade han, då han märkte sina tre åhörares förvåning; och det är icke allenast hans grundsatser jag finner vidriga — jag afskyr honom af instinkt, såsom man afskyr ormen,