Dagens Nyheter – 18 juni 1868, sida 1

— Åkta er, inföll Lina hastigt. Här ha vi hunom nu med Rudolf. Steg hördes verkligen i korridoren; den unga qvinnan skyndade till dörren och låg snart i den väntades armar. Den man, hvilkens ankomst Lina så otåligt afvaktat, var ingen annan än denne okände, som Georg varseblifvit på Caf de la Concorde och som vid der gamles åsyn tagit till flykten. IV. Ormen i Eden. Linas första känsla var en oinskränkt glädje. Omedelbart derpå följde en viss förlägenhet. Hon frigjorde sig ur Rudolfs armar och helsade på herr von Leuthold. Denne hade haft sina ögon fästade på de båda makarne under deras omfamning; och uttrycket i dessa ögon hade derunder varit högst sällsamt. Han besvarade Linas helsning med tvungen min, bugade sig för majoren, tryckte Wrangels hand och gick fram till Dorothea. Denna förebrådde Möller hans dröjsmål. Han ursäktade sig. dermed att han måst uppehålla sig länge i biblioteket, för att vinna de upplysningar han behöfde. — Ar det i biblioteket ni träffat Leuthold? frågade Fredrik. — Nej, sade Rudolf. Jag träffade honom vid porten till det hus, der den fattiga qvinnan, Linas skyddsling, bor. — Hvilkens barn höll på att dö för några dagar sedan, inföll jägmästaren. — Och åvilkens barn nu är botadt, tillade Rudolf. — Botadt! upprepado Lina, i det hon vände Sig till Rafael; och det är ni, herr grefye...?