Dagens Nyheter – 17 juni 1868, sida 3

IHLifvet i Paris. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Paris den 9 juni. Sol och värme äro två herrliga ting, naturens skönaste gåfvor; men när värmen uppgår till 40 grader i skuggan, såsom vi hade här förlidva vecka, då önskar man solens brännande strålar ifrån oss. Också sökte man i Paris endast efter en sak — det var skugga; på Place de ta Concorde voro kandelabrerna af brons så heta att man omöjligen kunde hålla fingret på dem. Denna vecka ha gifvits två nya pjeser: på vaudeville-teatern har det nya stycket af Charles Dickens och Wilkie Collins I Abime (Afgrunden) erhållit en stor framgång; författarens loge stod tom hela aftonen; Charles Dickens gick till teatern, men när han kom dit, blef den rykbare författaren så ängslig, att han föredrog att promenera utanför; han var ej säker på huru hans dram skulle upptagas af den fransyska publiken. Alexandre Dumas nya stycke gafs äfven i veckan i Salle Ventadorer. Denna pjes hade Dumas skrifvit för Theatre Francais; men artisterne på la Porte Saint Martin bådo Duimas gifva den åt dem, ty, emedan deras teater är stängd, sakna de sysselsättning. Det var ej första gången som Dumas lät uppföra ett stycke på denna teater: 1839 gaf han der Alchimiste, en dram i fem akter. Hans nya pjes Madame de Chamblay är bearbetad ur romanen af samma namn; det är ett af hans bästa arbeten; den ryktbare författaren påstår att dessa scener ej äro tagna ur hans inbillving, utan att han troget återgifvit bilder af det verkliga lifvet. Man tror honom gerna; de scener han skildrar äro så naturliga. När man läser Madame de Chamblay, önskar man sig kunna genomtränga anonymitetens tunna slöja, och man undra hvilket namn som egentligen bars af madame de Chamblay, denna unga älskliga qvinna, gift med en skurk. — Det är isynnerhet fjerde akten som är glanspunkten i pjesen; der återfinner man Dumas? hela snille. Alexandre Dumas bevistade representationen, han satt i en loge; han strålade af förtjusning, och man trodde sig se en ung författare som för första gången låter uppföra ett af sina snilleverk; med välbehag såg han omkring sig och hade den tillfredssställelsen att se att de flesta af publiken mellan akterna köpte hans lilla tidning dArtagnan som utgifves af honom. Efter representationen reste publiken sig upp och applåderade den gamle mästaren, som så ofta skänkt den rika njutningar. Alexandre Dumas började sin bana som skrifvare hos en notarie; detta inbringade honom fritt vivre. En dag gick han på jagt med en af sina vänner; de hade tillsammans en häst och en bössa; de hade glömt att uttaga tillståndsbevis som berättigade dem att jaga. På vägen träffade de en skogvaktare, som begärde se deras tilletåndsbevis; de sporrade sin häst för att undkomma; på detta sätt jagade de från Hillers Cotteret ända till Paris dit de lyckligt anlände, sedan de varit ansatte från alla sidor af skogvaktarne; men snabbheten hos deras häst räddade dem. Alexandre Dumas tog in på Phötel des vieux Augustins. Närhan skref sin första pjes, la chasse et Vamour (jagten och kärleken); var det med minne af detta hans första resintryck. Sedan dess ha 435 år försvunnit och Alexandre Dumas har alltsedan bebott Paris. Näst Voltaire finnes ingen författare som skrifvit så mycket och varit så rik på id6er som Dumas. Han har förtjenat på sina romaner, sina teaterpjeser, sina memoarer tre millioner 500,000 francs. Det året som han förtjenade mest var 1845, då hans penna inbringade honom 123,000 francs. Den 1 juni öppnades expositionen i Havre. Hela staden hade antagit ett högtidsutseende; från alla fönster svajade fanor, alla fartyg hade missat sina vackraste flaggor; staden hvimlade af fremlingar; klockan två egde invigningen i le Dock entrepöt rum. Denna sal, 2,000 fot lång, inrymde tio tusea personer; salen var klädd med flaggor och vapen från alla Normandiets olika städer; tvåhundrade musikarter hade intagit orkestern; man började med ouvertyren af Romeo och Julia; derefter flera tal; ett poem deklamerades af hr Taillade från Odon-teatern. Detta poem är skrifvet af hr Paul Delair och blef valdt bland sextifem poemer som voro inlemnade. Det behandlar sjöfarten, ock kallas Ia decouverte (Upptäckten); några verser blefvo applåderade med den största entusiasm, isynnerhet den, hvari poeten säger: att en dag komma alla folkslag att lefva i fred med hvarandra; han isitaAan CliaAnnant unna An avrrmmhel Af Janna fs dT