Dagens Nyheter – 17 juni 1868, sida 2

kusiner. Lina nöjde sig med att tacka honom hjertligt, under det att Dorothea uppgaf höga TOP af beundran och tacksamhet. Wrangel måste, för att undandraga sig hennes upprepade tacksägelser, gå fram och helsa på majJoren, hvilken kallt besvarade hans artighet. Men herr von Wrangel var icke den som lät oroa sig af så litet; dertill var hans lättsinne för stort. — Nåå, major, sade han, ni är då ständigt på er post... bredvid kaminen... och det midt i juli månad. — Jag har den fördelen att få vara mera ensam, när jag sitter här, svarade den gamle. — Och ni röker fortfarande? — Ja, när jag har tråkigt. — Hå! det kan man kalla att vara artig mot damerna, utropade Fredrik skrattande. Men vet ni, major, att ni kan göra vårt land en stor orättvisa. Om en fransk turist finge se er sitta så der, skulle han icke underlåta att, då han från trycket utgifver sina reseintryck, omtala det tyskarne bruka röka i fruntimmers närvaro; och sålunda skulle genom ert fel en hel nations anseende för lefnadsvett bli komprometteradt. — Det är värre att kompromettera nationens anseende för att ega sundt förnuft, sade jägmästaren, i det han kastade en blick på Fredriks toilette. Den unge mannen var verkligen nästan till löjlighet utstyrd. — Ah! säger ni detta med afscende på min nya riddrägt? utropade Wrangel. Men jag skall upplysa er om att Arberg, som nyss kommit från Wien och som noga följer med moderna, haft kostymen med sig åt mig. Ni känner honom väl, presidenten von Arberg, en af våra bästa poeter? — Och förmodligen en af era skolkamrater,