Dagens Nyheter – 17 juni 1868, sida 2

dan förstått hvad jag ville säga, svarade helt enkelt jägmästaren. — Men hvarför blef då den första giftermålsplanen öfvergifven? frågade fru Dalchid, i det hon ånyo vände sig till Lina. — Åh, ingenting är lättare förklaradt, genmälde denna. För några månader sedan kom en främling till Minden och hyrde ett rum i det här huset. Han gick sällan ut, mottog inga besökande, och han lemnade sitt arbete endast för att då och då hemta frisk luft i trädgården. Der sammanträffade han ofta med 038. o— Det var herr Rudolf Miller. — Ja. — Ah! jag förstår. Följden af att ni så ofta träffades blef förmodligen ett ömsesidigt tycke för hvarandra; och giftermålet beslutades. Men huru tog Fredrik saken? — Han blef mycket ledsen, yttrade majoren. — Verkligen. — Han svor att han aldrig skulle återse oss mera, och jag hoppades att han skulle hålla sin ed; men när ni nu kommit hit... — Ahl ban återvände för min skull? utropade Dorothea, nåväl, jag är honom tacksam derför... Men hvad är det åt dig, Lina? o— Jag tyckte mig höra trädgårdsporten öppnas, sade den unga qvinnar, lyssnande; om det vore... Men hon afbröt sig och tillade: — Nej, det är icke hans gång. — Stackars bara! sade fru Daichid, i det hon kysste henne på pannan. Hon är ju kär i sin man! Emellertid hade Lina icke bedragit sig. Någon kom verkligen: det var Fredrik von Wrangel. Han inträdde bärande tvänne buketter af sällsynta och dyrbara blommor, ämnade åt hans