Dagens Nyheter – 17 juni 1868, sida 1

HERDEN TILLHÖR HJORDEN. AF EMILE SOUVESTRE. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Jag kan icke med folk, som jemt och ständigt äro vid samma lynne, gemnilve ovkeln buttert; sådant bevisar blott antingen att de äro känslolösa eller ock att de hyckla. Hvad din kusin angår, finnes båda dessa egenskaper hos henne: allt hvad hon känner, döljer hon, och när hon ingenting döljer, kommer det sig deraf att hon ingenting känt. Ilon har lefvat mycket med bär i verlden, och hennes hjerta har derigenom förlorat betydligt! Väl vore, om icke hennes samtal inverkade skadligt på dig. — På mig? — Ja, just på dig, Lina. Jag är blott en gammal okunnig soldat, som dragit mig tillbaka från slagfälten, för att söka ro i skogen; men ömheten ersätter ofta vetandet. Jag läseri ditt inre bättre än du sjelf. — Och hvad läser ni då för slag, onkel? — kn lättrörlig själs trängtan efter något, hvarom den sjelf icke har begrepp. Uppfostrad i ett tarfligt, undangömdt hem, är du okunnig om verldens nöjen och förlustelser. Du skulle icke heller ha tänkt derpå, om icke donna qvinna kommit hit och prisat dem för dig samt hos dig nppväckt on farlig nyfikenhet, ; Lino spratt till; hon upphörde att sy och fästade sin blick på den gamle mannen. — Kanske ni har rätt, sade hon tankfull. Ja... när fru Dalehid talar med mig om detta sällskapslif, der qvinnan finner sig omgifven af alla de herrligheter, rikedom och konst förmå frambringa och der alla hennes nycker efterkommas, innan hona ännu hinner utala dem, är