Dagens Nyheter – 17 juni 1868, sida 1

det icke utan att hennes skildringar mot min vilja intressera mig, så att jag lyssnar till dem alldeles såsom jag i min barpdom lyssnade till de underfulla sagor, genom hvilka jag förtlyttades till ett annat lif — ett If al prakt och glans och märkvärdigbeter af alla slag. — Och du tycker att jag skall vara belåten öfver denna qvinnas ankomst till Mänden? återtog den gamle soldaten med en viss hetta. Ah! förbannad den dag, då bon kom hit! Det är henne vi ha att tacka för att din kusin Fredrik von Wrangel återvändt till o:s samt att vi fålt dender nye väanen grefve von Leuthold på halsen... Alla tre synas mig vara onda andar som borde banlysas långt bort från vårt hem. Lina afbröt honom med en åtbörd; hennes kusin kom gående utför trappar. Jägmästaren satte sig bredvid kaminen och upplifvade elden i sin pipa genom några väldiga bloss. I detta ögonblick inträdde fru Dalchid. TIon var klädd i middagstoilett: sidenklädning med volanger, spetsmössa prydd med blommor, guldarmbaud, glact-handskar m. m. Nog af, hon var i hög grad elegant. Personen liknade drägten: hennes hy var skär, hennes ansigte regelbundet, hennes växt förtjusande. IHon skulle kunna taga plats bland de qvinvor, hvilkas skönhet afinga bestrides, cmedan ingen afundas dem. — Nåå, stackars barn, ai väntar fortfarande? sade hon till Lina i den milda, beklagande ton, som i vissa kretsar anse3 vara så fin; er Rudolf har änuu icke synts tilll Men vet ni, det är högst illa gjordt att bålla oss i en sådan oro... ty sannerligen börjar äfven jag blifva det såsom ni... Olyckshändelser tima så ofta under resor med postdiligens . .. Ack! om jag nu hade haft mitt ekipage, skulle jag låtit spänna för hästarne