Dagens Nyheter – 16 juni 1868, sida 2

sig, allt vittnade tydligt om att hon med otålighet väntade någon. En man som tycktes vara vid sextio års ålder, och hvilken bar en jägmästare-kostym, visade sig plötsligen i dörren till rummet; men den unga qvinnan hade igenkänt hans steg; det var icke honom hon väntade. Hon lyftade knappt upp hufvudet. — Har icke Rudolf kommit tillbaka ännu? frågade den inträdande. i — Nej, icke än, min onkel, genmälde! hon helt kort. — Han har väl ändå lofvat dig att vara här i dag på morgonen? — Ja, det har han lofvat. — Då, kan det ej dröja länge, innan han kommer. — Hvem vet? yttrade hon med en viss bitterhet. Cassel har sina behag, som lätt kunna förleda honom att glömma allt annat. Det är icke så godt att rivalisera med ett bibliotek af sjutiotusen volymer! — Aha tänker du händelsevis bli svartsjuk på böcker? frågade onkeln småleende. — Hvarföre icke? svarade den unga qvinnan med mycken liflighet. Föga bryr jag mig om hvem eller hvad Rudolf vurmar för, om blott denna vurm drager honom ifrån mig. Bör icke hela hans lif tillhöra mig, liksom mitt tillhör honom? Hvarför skall han lemna mig ensam med min oro, med min sorgsenhet? — Hvarför, Lina? återtog jägmästaren i mild ton. Jo, emedan hans giftermålicke har befriat honom från hans pligter såsom menniska. Du upptager illa att han använder en del af sin tid till studier, till bön och till goda gerningar ! Skulle du då hellre se honom föra ett sysslolöst, ett onyttigt lif? Månne icke de timmar, han oj egnar åt dig, användas till att bilda och förädla hans själ eller trösta någon lidande? Kan