Dagens Nyheter – 16 juni 1868, sida 2

du förebrå honom ett uppförande, som i stället borde höja honom i dina ögon? — Åh! ni skall snart bevisa att jag gör orätt, onkel, jag vet det, afbröt honom Lina hastigt. Då mitt hjerta talar, svarar ert förnuft, och de båda kunna icke förstå hvarandra. Jägmästaren betraktade henne; derefter skakade han hufvudet. — Alltid exalterad! yttrade han med halthög röst. När skall du då sluta att fordra af lifvet mera än det kan gifva? En stunds tystnad inträäde. Lina fortfor att brodera med nervös häftighet. Hennes onkel, som hade nedtagit en stor sjöskumspipa från väggen, stoppade den, utan att säga ett enda ord. Slutligen tycktes den sorgsenhet som bemäktigat sig honom försvinna, och han återtog i gladare ton: — Hvar är då din kusin? — Hon har nyss gått ditupp, svarade Lina. — Ah! utbrast jägmästaren, jag glömde att det nu är den timma då hon aflägger sin morgondrägt och — beväpnar sig. Hon har ävnu ej hunnit antaga vanorna) här i vårt lilla Munden, utan gör fortfarande toilette tre gånger om dagen. Den unga qvinnan kunde icke låta bli att småle. — Gud, hvad ni alltid är elak emot den stackars Dorothea. Allt hvad hon säger eller företager sig är det ert nöje att tadla och häckla. Jag tycker att hennes jemna lynne skulle göra er åtminstone i någon mån mildare stämd mot henne. (Forts)