Dagens Nyheter – 16 juni 1868, sida 1

HERDEN TILLHÖR HJORDEN. AF EMILE SOUVESTRE. (Forts, fr. föreg. n:r.) — Jag har icke blifvit uppmanad att yttra min mening, sade han torrt, och jag harfej för vana att lägga mig i hvad som ej rör mig. Dessutom om min vördosadsvärda väninna, fru Rieffel, hade gjort mig den äran att rådfråga mig, så skulle jag ej kunnat annat än understödja hennes rättmätiga förebråelser. Den gudomlige mästaren har sjelf sagt att det goda fröet bör sås i på jord... — Ack! ni phariseer, sade Georg med ovilja, I liknen Romarne på Cearars tid, som af vagnsaxlarne smidde svärd. Guds ord, som borde bära frukt och nära, blir i eder mun endast ett plågoredskap som dödar!... — Sådana förolämpningar! utbrast enkan, i det hon häftigt steg upp. Och det är du, olyckliga, som vågar infinna dig åtföljd af en man, hvilken förer sådant språk! Vanärade, usla, törderfvade... — Nog! afbröt henne Kaufman, i det han utsträckte sina båda händer mot den gråtande Wilhelmina. Det är icke hon, min fru, det är jag som talar och det är derföre mig ni bör svara... Eller snarare — svara ingenting. Jag känner er pu. Jag hade hoppats att finna es aldrig så liten grand af hvad man kallar hjerta qvar i denna gamla kropp; jag trodde att jag vände mig till en qvinna! Men jag fann blott ett lik. Ätervänd i din graf, själlösa lekamen; jag är, säker om att det ännu finnes leivande menniskor, som skola förstå 03s och förstå hvad deras pligt kräfver. Under det han så talade, satte han åter sin