Dagens Nyheter – 16 juni 1868, sida 1

värd igen ,är allvarlig och uppriktig, skall du icke sakna hvad du nu har lemnat. I afton är det bäst att du icke tänker på någonting; utan somna straxt. Han låde sin hand på den unga flickans hufvud med faderlig ömhet, nickade derpå vänligt åt henne och gick ut. : Då han återkom till det första rummet, fann han Herman på samma plats och i samma ställning. Hans panna rynkades. Han gick fram ;till den unge mannen: och sade tilllhonom med allvarlig röst: — Hvad tänker:du på, Herman? Den tilltalade höjde blicken och genmälde: — Jag betraktar molnen som jaga hvarandra på himmelen. — Tänk snarare på de moln, som utbredt sig öfver din själs himmel, återtog Georg i en ton af stränghet. Ämnar du verkligen aldrig rycka dig ur detta tillstånd af nedslagenhet, som gör dig till en död man, hvilken rörer sig bland de lefvande... Ihågkom det värf, du har att fullborda. ; en unge mannen förblef orörlig, — Han hör icke ens bvad jag säger, mumlade Kaufman med en axelryckning. Ack! svaga, narraktiga varelse! Jag trodde honom vara en man, och han är blott ett instrument. Så länge den som kunde spela derpå var tillstädes, ljödo harpans toner; nu är hon stum. Och i det han plötsligen höjde rösten, tillade han med otålighet: — BHåledes tänker du då låta denna olycksaliga tungsinthet fortfarå? Du glömmer allt, både dina förslag och dina löften... Allt, allt förgäter du, till och med den 25 juli. Herman hade åhört Georgs första ord, utan att synas gifva akt derpå; men verkan af de sista var lika hastig som stor. Han reste sig upp blek, hans blick lifvades, och hans hän