Dagens Nyheter – 13 juni 1868, sida 2

till måg. Hvad unga personer. i allmänhet beträffar, hade de tagit honom till sin rådgifvare och sitt föredöme; det var han som för dem visade kunskapens träd på godt och ondt och utpekade för dem det ställe, der de utan fara kunde plocka äpplet. För den som lyssnade till hans råd, hade lasten inga törnen och den ingaf ingen afsky; han gjorde själarne mottagliga för det onda ungefär på samma sätt som man inöfvar en ridhäst; och sedan ens samvete sålunda blifvit af hooom bearbetadt, var man i stånd att välja sjelfva satan till sin vägvisare. Den method, han använde, var för öfrigt helt enkel: hufvudsaken var blott att öfvertyga debatanterna på verldsteatern om sanningen af den filosofiska sats, som säger att menniskan endast är en maskin med känslor och lyckan en produkt, som genom denna maskin kan åstadkommas, såvida vissa reglor för dess verksamhet iakttagas. Samma afton, då det härofvan omtalade sammanträffandet hade egt rum på Cafe de la Concorde, hade von Leuthold sina intimaste vänner samlade hos sig. Hvar och en af dessa hade medfört en glädjeflicka för att göra trefnaden fullständig. Efter att några timmar ha irrat omkring i parkens dunkla och mysteriösa alleer, hade paren nyss samlat sig i en rikt upplyst kiosk, till största delen bestående af glas, och uti hvilken musik utfördes af en orkester, som likväl icke var synlig. Messingsinstrumenternas toner verkade snart på gästerna, så att de började svävga om i denna af blomdoft ymnigt bemängda atmosfer; ty valsen är tyskarnes champagne. I hvarje sällskap, som är samladt för att ha roligt, förekommer valsen, emedan den låter deras i allmänhet något tjocka blod råka i lifligare rörelse och underlättar detta elektriska meddelande, hvartill hos andra natio