HERDEN TILLHÖR HJORDEN. AF EMILE SOUVESTRE. (Forts. fr. föreg. n:r.) Nästan intet, som menniskosjälen kan fatta, hade förblifvit okändt för honom. Han hade tillegnat sig hvad vetenskaperna hafva att bjuda på och nu föraktade han dem! Se der den olyckliga och oundvikliga följden af snillrikbet utan kärlek; ty voi Leutbold studerade icke vetenskaperna för deras egen skull, utan i ett uteslutande egoisti:kt syfte. Han sökte i dem, såsom i allt anvat, blott ett medel för sina Djutnivgar. Till hälften en Faust, till hälften en don Juan, var han mäktig genom siva kunskaper, sitt förstånd och sia starka vilja; men hos honom fanns ett tomrum, som intet kunde uppfylla: han sakvade hvad man kallar hjerta! Också var han vid fyratio års ålder, efter att ha smakat all lifvets glädje, en ryktbar lärd, utan att älska vetenskapen, ansedd läkare, utan att intressera sig för medicinen, och verldsman, utan att likväl underkasta sig modets lag. Hans rikedom och anseende gåfvo honom emellertid ett icke ringa inflytande; hvarje hans nyck efterhärmades troget af hela den förnäma verlden, och hopen, som alltid är så villig att vara slafvisk då den icke behöfver det, lydde med förtjusning under hans spira. Folk, som kallas förståndigt, märkte visserligen vådorna af detta inflytande, men det är ingen lätt sak att anfalla fel, som hafva stöd uti och fordras såsom vilkor för sjelfva lyckan? Embetsmännen glömde icke det förtroende som von Leuthold åtnjöt på högsta ort; köpmännen hyllade honom såsom deras bäste kuvd och husmödrarne sågo i honom det ypperligaste ämne