Dagens Nyheter – 12 juni 1868, sida 2

— Jag följer dervid en method, svarade den tilltalade, en ypperlig method. — Och skulle jag kunna få veta, hvari denna method består? — Det kan jag lätt förklara, men jag kan också behålla min hemlighet för mig sjelt... Dock, vänta... Jag vill verkligen anförtro er, huru jag går tillväga... ty ni synes mig vara i behof af upplysning i det afseendet. Den lille borgaren bugade sig, och den andre, som återigen var storväxt, återtog, efter att ha tömt sin bägare: — Har ni sett huru man aftappar en tunna godt dubbelöl? Man öppnar ett hål vid tunnans nedre kant, och den herrliga drycken strömmar ut med fart. Nåväl, jag gör på samma sätt, när jag vill tala: jag sätter nyckeln midt i bjertat och vrider om, och sedan rinna orden oafbrutet ur min mun. Försök medlet, om det är er möjligt, och ni skall få se att det hjelper. — Jag tackar er, min herre, sade den ensamme rökaren i ödmjuk ton; ni är, efter hvad det tyckes mig, främling här på orten? — Man är aldrig främling i ett land, der menniskorna se ut såsom ni och tala ert språk, genmälde den jovialiske öldrinkaren. — Jag menar, att min herre icke bor i Cassel. — Man har väl i allmänhet bostad, hvar man befinner sig. — Ar det verkligen så att jag i er ser en medlem af det borgerskap. jag sjelf tillhör? Vågar jag fråga, hvad ni heter? — Ah! ni vill veta mitt namn? sade den storväxte mannen, i det han kastade en sidoblick på den som derom frågade honom. Jag har flera benämningar må ni tro. Bland visst folk kallar jag mig Misstroende eller Förakt. Men det finns andra som känna mig under det enkla namnet Georg Kaufman, Dessa sista ord, som uttalades med ganska