Dagens Nyheter – 12 juni 1868, sida 2

för det närvarande anse vi oss böra Jåta läsaren åhöra den diskussion, som pågick i salen och hvilken blef allt lifligare, i synnerhet när en nykommen person blandade sig deri. Denne sist anländes utseende, hans drägt och sjelfva hans väsende voro sådana, att man lätt skulle ha tagit honom för en kringresande hästhandlare, så vida icke hans sätt att uttrycka sig snarare förrådt advokaten eller predikanten. För öfrigt tycktes han vara en treflig sällskapskarl, som både förstod att väl upptaga och qvickt besvara ett skämt, samt tömde den ena ölmuggen efter den andra och rökte som tre augsburgska professorer. Samtalet rörde sig omkring de af flera tyska regeringar sednast vidtagna åtgärder emot Ahasverierna. — Man har handlat mycket rätt! sade den nykomne i en så godmodig ton att de hederliga borgarne, som hörde på honom, icke straxt begrepo att ban uttryckte sig ironiskt. Eller huru? När de galningarne äro så förryckta att de vilja tolka evangelium efter bokstafven! när de komma fram med sådana dumma påståenden som att menniskorna icke äro bröder, så länge somliga dö af hunger och andra af förstoppning! när de förmena att Christus icke kommit till jorden blott för att grundlägga sockenkyrkor och pastorsboställen samt bestämma teologiska kompetensvilkor; samt djerfvas predika menniskokärlek, utan att ha kunglig fullmakt dertill! Ned med orostiftarre! de gudlösa fosterlandsförrädarne! Lefve missbruken!... förutsatt att vi kunna draga någon personlig fördel deraf, Låtom oss i all frid och sämja bereda oss för det tusenåriga riket, sjelfva under tiden läggande på hullet, medan andra lika tåligt magra. — Min herre har mycket lätt för att yttra sig, anmärkte en liten man, som satt ensam i en vrå och rökte,