Dagens Nyheter – 12 juni 1868, sida 1

blifvit afbruten. Tidningarne omtalade att han rest till norra Tysklard och kort derefter bragte de helt oförmodadt underrättelsen om hans död. Den unga kyrkan, beröfvad sin herde, stod slagen af häpnad. Några af Jo-hannes följeslagare och lärjungar försökte väl att fullfölja hans verk och att sålunda ersätta honom; men de hade icke samma inflytande och anseende som han. Och för öfrigt så länge Förelöparen lät sin ära återfalla på Ahasverierna, hade man lemnat dem i fred. Regeringarne bruka i allmänhet icke inlåta sig i strid med partierna, så länge de finna dem fulla af lif och styrka; deras rol består egentligen uti att tillintetgöra dem, när de luta till sin undergång, eller qväfva dem i deras linda. Också ansågo de ett gynnsamt tillfälle härtill hafva inträffat med afseende på Ahasverierna, då de märkte oreda och tvedrägt i deras läger. Utan att tillgripa zågra våldsamma åtgärder, omöjliggjorde de genom allehanda medel lärans spridning, hindrade anläggandet af pya kyrkor, förbjödo deras predikanter att uppträda inför andra än dem, som redan öfvergått till sekten, och rekommenderade deras missionärer hos de myndigheter, som hade att öfvervaka ordningens — d. v. 8. det mer eller mindre förträffliga beståendes — upprätthållande. Dessa åtgärder, ehuru olika bedömda af gästerna på Caf6 de la Concorde, uppväckte dock icke hos dem någon förtrytelse, som gaf sig luft i smädliga ord. I Tyskland fäller man omdömen öfver de maktegandes handlingar såsom öfverallt annorstädes; men en naturlig försigtighet, som underlättar en vanligtvis temligen stark polis verksamhet, förbjuder hvarje tillstymmelse till hvad man egentligen kallar kritik: man mottager underrättelser om suveränernas beslut och tänker dervid ungefär på samma sätt som när man erfar förändringar i