Dagens Nyheter – 11 juni 1868, sida 3

Damerna hade mycket roligt åt min förvåning; men slutligen tog bruden till orda: — Ni igenkänner mig icke, sade hon, men jag har ej glömt er. Ni kommer väl ändå ihåg den unga, oförsigtiga flickar, som ni hjelpte ur en stor förlägenbet på cn maskeradbal? Man anar nu lätt sakens sammanhang. — Min man, fortfor den älskvärda frun, var redan före vårt giftermål underrättad icke allenast om mitt nattliga äfventyr, utan äfven om den stora tjenst, pi bevisade mig, och jag har ingenting högre önskat äv att han måtte få tillfälle att tacka er derför. Man inser nu lätt, till huru mycken glädje detta igenkännande gaf anledning ej blott sjelfva bröllopsdagen utan också den följande, som jag likaledes tillbragte tillsammans med den trefliga familjen. Man sjöng, man musicerade, och jag lemnade de nygifta, fullt öfvertygad. om att jag i dem förvärfvat vänner för hela lifvet. — En sådan angenäm historia, sade jag, afbrytande vår käre berättare. Hvarför har ni. icke meddelat verlden dessa glada minnen ? -— Glada! upprepade ban, och bans hufvud sjönk mot bröstet. Åtta månader senare voro alla de personer, om hvilka jag nu talat, åtskiljda, proskriberade eller dödade på schavotten. (SLUT)