Dagens Nyheter – 10 juni 1868, sida 1

Ingenting upptager för närvarande s mycket det engelska folkets uppmärksam I het, som striden mot regeringen, prester i skapet och hela det högadliga partiet ilan det angående upphäfvande afden protestan I tiska statskyrkan i Irland. Det är en afd ; svåraste bland de många erymma orättvisor i som de konservativa i England ha begått I mot Irlands folk, att de förklarat protestan;tismen för statsreligion der, fastän nästan alla inbyggare äro katoliker; ty om man än sätter den anglikanska kyrkans läror aldrig så högt öfver den katolska kyrkans, så måste man väl dock erkänna att det är ett olidligt tyranni att icke låta en församling som består af ett helt folk njuta samma religiösa och politiska rättigheter som eröfrarne, hvilka kommit in och bosatt sig i det underkufvade Jandet. Mot detta tyranni ha alla frisionade engelsmän protesterat och talat så länge tills de fått ett sådant öfvertag i allmänna opinionen, att majoriteten af Underhuret (eller andra kammaren) nu uttalat för upphäfvande af den engelska statskyrkans rättigheter i Irland. Regeringen är dock ännu ej villig att gifva efter för underhusets två gånger uttalade Önskan, utan väntar att, när omval af representanter i Underhuset sker, den skall möjligen kunua skaffa dit så många statskyrkligt sinnade representanter, att genom deras öfvervigt statskyrkan i Irland ändock skall kunna bibehållas. För att motverka en sådan utgång hållas fortfarande! folkmöten af de liberala, och den sidans representanter begagna alla lämpliga tillfällen att för irländska folkets talan i ofvan an-: tydda afseende. Så har den berömde John Brisht åter gjort i ett utförligt tslsom han höll vid en stor fest i Manchester för några dagar sedan. Vi skola icke införa våra läsare it detaljerna af den å bane varande frågan, men kunna icke underlåta att meddela en anmärkning som hr Bright gjorde i j förbigående och som man mycket ofta har tillfälle att göra äfven här. lir Bright erinrade nemligen att det nyligen hade hållits ett offentligt möte i London i afsigt att arbeta för upprätthållande af den anglikanska kyrkan i England med åtföljande rika inkomster för presterskapet, och att det mötet bevistades af ett mycket stort antal erkebiskopar, biskopar och andra prelater. I! anledning deraf anmärkte hr Bright: Jag har aldrig hört talas om att dessa herk rar i så stort antal personligen intresseråt sig för någon annan offentlig fråga, som för frågan : om statskyrkans upphäfvande i Irland. Jag har mig icke bekant att de under de scnaste krigiska århundradena sammanrkommo för attverå ka för freden och för att fördöma kriget. Då bemödandena för slafyeriets upphäfvande hölo F landet i spänning, var det blott få af dem, som uppträdde offentligt för den stora frågan; ett 5 allmänt deltagande af dessa herrar kom icke i i fråga. Då vi för 25 eller 30 år tillbaka kämpade mot de höga spanmålstullarna, förhöllo biskoparne och erkebiskoparne sig helt och hållet Ä tysta; ja, i den nyare historiens olyckligaste 5 epoker hafva de icke uppträdt offentligt för att genom något gemensamt deltagande draga fram i dagsljuset de lidanden och oförrätter, som dek ras arme landsmän måst utstå. Men nu, då de 4 tro sin kyrka och dess inkomster vara hotade, I nu stå de alla rustade, såsom om hela landet och hela kristenheten hölle på att gå under. Om nu en fremmande eröfrare komme till Enqgland och beröfvade anglikanska statskyrkan dess kyrkliga intägter, för att öfverflytta dem på ctt annat presterskap, som vore till för ett ringa och obetydligt fåtal bland folket, — hvad skulle väl de der erkebiskoparne och biskoparne säga i 8 ett dylikt fall? Men en sådan påtvungen eröfrarekyrka är dock statskyrkan i Irland, till hvars upprätthållande de högvördige och högt stående prelaterne nu hafva förbundit sig. Stockholms-Nyheter, EP Oofmrnma 3 machteta amd arv I