Dagens Nyheter – 9 juni 1868, sida 2

Napoleon tillbaka vid Leipzig och drogo in Paris. Då försvann hon lika plötsligt som hon hade kommit. Afven hennes son lemnade orten; endast den föregifna tjenstflickan qvarstannade ännu en tid och ombesörjde hushållet som förr. Af henne erforo de nyfikna, att den försvunna rest till kongressen i Wien. Från sin ensliga boning djupt inne i skogen på Gleissberg till Wienerkongressen, samlingspunkten för de män, som skulle omgestalta Europa — hvilken öfvergäng! Hade det icke förr varit tydligt, att den okända icke var någon hvardaglig qvinna, så blef det nu en obestridlig visshet. Detintresse, man hade hyst för henne, medan hon var tillstädes, blef ännu större nu, då hon var borta. I alla händelser måste hon varit jemnbördig med den slägt, som låg begrafven under de nedstörtade murarne. Men hvem i all verlden var hon då, denna qvinna? Annu ett halft århundrade sedan hon öfvergaf sin ensliga skogshydda, kan man ej lemna ett tillfredsställande svar på denna fråga. Skola vi sätta tro till folksägnen, som gjorde henne till en svensk grefvinna. Sverges, isynnerhet den svenska dynastiens historia kort före denna qvinnas uppträdande utesluter icke möjligheten häraf. Efter allt att dömma, var det icke ett sällsamt infall, som dref henne till att fly till skogens enslighet och att gömma sig undan för menniskorna. Det var snarare en af förhållandena framkallad, nödvändig resignation. Innan hon fattade detta beslut, måste hon varit underkastad en bitter lifserfarenhet, måhända under en lysande letnad, som plötsligen blifvit inhöljd i ett djupt mörker. Hon måste ha varit en flykting; en förvist som gömde sig för verlden. I Sverge hade konungen år 1809 blifvit afsatt och landsförvist. I december lemnade Gu