Dagens Nyheter – 8 juni 1868, sida 3

HANDELSTELECRAMMER FR. UTLANDET. NEWYORK, fredag. Bomull 31! cents. PARIS, lördag. Mjöl pr juni 78; pr juli 74,50. Sednare telegrammer till D. N. LONDON, lördag. Consols 9531. Silfver 60718. PARIS, onsdag. 3-proc.-räntan 70.80; Italienska räntan 52,9. Mjöl pr juni 79; pr juli 75,50. LIVERPOOL, lördag. Bomullsmarknaden lugn. Georgia 11l: d. Eref från Amerika. Ur ett bref från en svensk arbetare i Amerika, hvilken förra sommaren reste dit för att söka sin utkomst, ha vi blifvit satta i tillfälle att meddela följande utdrag: Newyork den 11 maj 1868. Käre vän! — — — Vi hafva, Gud vare lof, helsan och befinna oss riktigt bra här i Yankeelandet, fastän de i tidningarna derhemma skrifva så mycket om Amerika och utmåla det på värsta sätt. Här går ej någon nöd på någon som vill och kan arbeta, det är den erfarenheten jag gjort. Det samma gäller troligen i alla land, ehuru förtjensterna kunna vara mindre eller större, allt efter ländernas rikedom. Jag tror mig ha kommit underfund med huru det hänger tillsammans med dessa många rysliga historier om Amerika, dem jag så många gånger läst eller hört berättas i Sverge. Det är så, att alla dessa familjernas eller samhällets sorgebarn, som gå hit i tvungen landsflykt, sedan alla hjelpkällor i hemlandet utsinat och de ej längre der kunna föra ett svirrigt lif, härstädes vilja bibehålla sina gamla dåliga vanor, lefva bång och göra intet. Det är nu klart att hvad som ej gick för sig i kretsen af slägtingar och bekanta, ännu mindre skall bära sig i ett främmande land. Det gifves tyvärr naturer så förderfvade, att icke ens nöden är för dem en tuktomästare. Vi se dagliga exempel på sådana här i Newyork. De gå här ochroa sig så länge det finns en cent qvar i kassan, och sedan ligga de landsmän till last. Vanligen uppgifva de då, att de fått plats i en aflägsen stad och att de endast behöfva respengar dit för att gå en betryggad framtid till mötes. Nåja, man tycker synd om stackaren, skaffar honom respengar — oca om några dagar råkar man honom i sällskap med glada bröder. När så alla hjelpkällor ätven här torkat ut, skrifves hem till Sverge, att detär så svårt här, att man ej kan få något arbete, ingen förtjenst, utan måste svälta och sakna allt. Det förstås att många som ha lust att arbeta, ej kunna få sysselsättning och derför lida på sätt och vis oförvållad nöd. Så t. ex. är det nog sannt, att i januari detta år gingo 50,000 arbetare utan sysselsättning här i staden, Men hur många sådana finnas ej denna tid i Stockholm eller öfver hufvud taget hvarje vinter derstädes? Om man tänker på alla målare, murare, snickare, timmermän, plåtslagare och arbetare inom andra yrken, som från oktober till april eller maj ligga nere, så får man, tror jag, ett vackert antal, och ett för Stockholm mycket större än hvad 50,000 är för Newyork. Nu annonseras dagligen efter handtverkare och jordbruksarbetare, så att arbetslösheten här är redan förbi. Murare och mekaniska arbetare (jag menar sådane som arbeta i jern och stål på mekaniska verkstäder) böra ej söka sin utkomst här, ty på sådane är det fullt upp — och i Sverge hafva sådana bättre än här. På det bestämdaste måste jag för öfrigt afstyrka alla att resa hit, som ej vilja, kunna eller orka arbeta! Hvad nu mig sjelf beträffar, så flyttade jag hit från Patterson för 5 veckor sedan, emedan jag hade för litet betaldt der. Jag lyckades få en god plats härstädes, har 2 dollars 25 cents om dagen, och tänker få 25 cents till om några veckor; dermed får jag väl sedan vara nöjd till hösten eller nästa vår. Jag kan ännu icke taga plats på en verkstad, der de betala mer, ty på sådane fordras att man kan tala engelska hjelpligt — och så långt bar jag ännu ej hunnit. Jag är nu sysselsatt med att göra Vattenkylare ), kärl som de haisiom sommaren. Din broder flyttade samtidigt med mig från Patterson och fick plats på en stor målareverkstad i Brooklyn, der han nu har 3 dollar om dagen (som du ser hade han bättre tur än jag) och har fått stadigt arbete, ty han är här, liksom i Stockholm, mycket omtyckt af sin principal. Kunde jag bara få bugt med min envisa tunga lika bra, som jag bugtar till de styfvaste plåtar, så att jag kunde bullra engelska flinkt och begripligt, då hade jag genast äfven mina 3 dollar dagligen och då skulle det ej dröja länge innan jag hade migjett eget bo m.m. —— — Adolf — : Brefskrifvaren är plåtslagare. 2) 1 dollar: 100 cents: 2 rdr 75 öre (ungef.). NN ON