Dagens Nyheter – 8 juni 1868, sida 2

nar skall företagas med postiaängiartyget bona. sundhetskollegium har äfven förordnat med. okt. G. II Bolling att fortfarande bestrida tadsläkaretjensten i Westervik under med. lic. P. L. Ryding beviljad tjenstledighet till den 6 iasturdande augusti; samt med. lie C. J Pörngvist att tills vidare handhafva den allnänna sjukvården i Ume provincialläkaredistrikt. Provisorsoch apoteknare-examen lades vid Farmaceutiska institutet lördagen len 30 maj af hrr OC. P. Linden, E. Wadell och W. E. Zetterholm. Dödsfall. En af Wisby stads mera framstående affärsoch kommunalmän, handlanden C. J. Wickman, afled i torsdags, vid en ålder af 47 år. — Stadsläkaren i Malmö G. F. Bergh afled sistlidne fredag, i en ålder af 63?s år. Fastighetsköp. Å exekutiv auktion, hållen förliden fredag å Stockholms landskansli, försåldes egendomen Morsta, 2a mavtal kronoskatte, beläget i Garnö socken af Stockholms län, och inropades af expeditionschefen M. G-. von Schantz för en köpesumma af 48,000 rdr. Hr Jolins afskedsrecett. Stora teatern har icke många gånger inom en generations lifstid haft en sådan afton som i lördags, då hr Jolin der tog afsked från en sympatetisk publik som hade upptagit hvarje plats i salongen. Denna publik bestod icke af blott vanliga teaterhabituter, eller af sådane som söka allt nytt och ovanligt för att döda sin tid, utan till stor del af det utmärktaste inom vetenskapen, litteraturen och konsten. Då hr Jolin nära 23 år efter sitt första steg på teatertiljorna skulle taga det sista, hade han valt att uppträda i En komedi, som bereder honom rika tillfällen att visa huru skiftande hans talang är. Denna skapelse af hr Jolin sjelf har bibehållit hela sin ungdomliga friskhet. De, hvilka nu i sin mannaålder åter hörde den flod af infall, som roat och bländat dem i deras ungdom, blefvo lika oemotståndligt försatta i den muntraste sinnesstämning, som de, hvilka nu för första gången lyssnade till detta styckes tusende pointer. Calle Wallins märkvärdiga äfventyr till sjös; den gamla Angelikas jag vispar, jag vispar; skjutsbondens upplysning att han var född litet här och litet der; handelsexpeditens beskrifning om Hamburg, der qvinnan har en egen natur; visan om bondens frieri — alla dessa och många andra välbekanta drag ur En komedi framkallade stormar af skratt. Men dessa stormar förmådde icke mäta sig i kraft med den åska af applåder, som mottog hr Jolin vid hans inträde på scenen och på hvilket riktiga oväder följde ett regn af buketter och lagerkransar. Och det stannade icke vid denna skur, utan gång på gång föll en ny skur af dylik himmelsk manna för en artist — isynnerhet när han som Angelika hade gjort sin sortie och blef inropad: det var då icke längre spridda skott af blommor, det var hela salvor, ett formligt bombardemang. Hrr Hedin och Norrby voro inne på scenen. De bistodo vänligen kamraten med att taga upp de ljufva projektilerna, de sprungo som des Commissionaires för att lassa på recett-tagaren, tills denne slutligen nästan dignade under bördan af sina lagrar, sina blommor — och sin rörelse. Vi öfvergåfvo redan tidigt hoppet att kunna hålla för våra läsares nöje räkning på antalet af inropningar, af kransar och af buketter. Dock tro vi oss kunna säga attinropningarne voro omkring tio. Hr Jolin hade skrifvit för denna högtid en fortsättning af En komedi. I denna fortsättning, som kallades Skådespelaren på gamla dagar, såg man Axel Wapensköld — som icke hade skytt att begagna hvilka medel som helst, till och med dåliga, för att förmå sin fader låta honom blifva skådespelare — man såg denne, sedan han längesedan lemnat teatern och var gammal vorden, förvandlad till en affälling från sin egen forntid. Han älskar icke teatern längre; han hatar den. Han är med sina två döttrar och sin gamla hushållerska en enstöring i skärgården. — Han skyr menniskorna, men älskar varmare naturen och snillets verk. Men sina döttrar har han icke lyckats bibehålla så obesmittade af teatern, som han tror. De ha besökt en badort i grannskapet, den ena har uppträdt på sällskapsteater der, hon har känt gudagnistan tändas inom sig — och dessutom har hon blifvit kär. Hennes syster är lyckligtvis fri från kärlek till den dramatiska konsten, men älskar i stället en af dess idkare. Dessa olyckor måste dock uppdagas för gubben, för teaterfienden. Han ger skäl för sina förändrade tänkesätt, för sin leda till teatern. Hörom honom:) Ack, hvilken pjutning att på vågen gunga! Det är som hvarje fiber ville ejuoga om frihet, friskhet, lefnadslurt och mod; det är som hvarjs ådra bytte blod hoa onhhan Arvet nti min lilla håät