Dagens Nyheter – 8 juni 1868, sida 1

Enligt ett telegram från Paris, som vi mottogo i går morgon, hade tidningen la France innehållit en underrättelse derom, att man inom politiska kretsar i Stockholm skulle anse grefve Wachtmeisters utnämning till utrikesminister vara af mycken vigt, såsom innebärande ett steg i skandinavisk riktning. Denna notis i la France förtjenar icke att fästa synnerlig uppmärksamhet vid. Det är högst osannolikt att grefve Wachtmeister, som under sin beröring med de styrande personerna i åtskilliga Europas stater måste hafva fått en öppnare blick för den nyare politiska omgestaltningens riktning, än den man finner hos en del kammar-kannstöpare här hemma — att han skulle komma att arbeta för en politisk sammanslutning med Danmark eller för några uttalanden eller åtgärder, som kunde sätta oss i ett mindre godt förhållande till det numera mäktiga och sjelfständiga Nordtyskland, hvilket i följd af sitt läge har det alldra starkaste intresse att göra gemensam sak med Sverge för att hindra Ryssland från att blifva herrskare öfver Östersjön. Det ligger i sakernas egen natur, att Sverges alla hemödanden böra — liksom man kan hoppas att de äfven skola — gå ut på att under en lång framtid stå i vänskapligt förhållande till alla sina grannstater och att icke genom något närmande företrädesvis till den ena eller andra af dem gifva någondera anledning till farhåga för vidare gående planer. Sverge har ännu icke hunnit längre än till början af det gagnerika arbetet: att eröfra ett nytt Finland inom sina egna landamären. Att fortsätta dermed är Sverges bästa politik. Den politiken kunna vi vara trygga om, så länge den De Geerska ministören fortfar; och medvetandet häraf utgör denna ministers starkaste stöd hos folket, som hyser stor afvoghet mot alla äfventyrliga planer rörande Danmark.