Dagens Nyheter – 6 juni 1868, sida 2

selsatta med att lyfta ankar på sin lilla täcka farkost. In hop grekiska sjömän, mycket smutsiga, mycket lätt klädda och mycket druckza, komma raglande in till staden för att köpa lifsmedel, och der borta släpar man en död oxe ur vägen, under det en hel hjord af magra, utsvultna hundar snegla på förrättningen och följa efter på vördnadsfullt afstånd, på förhand njutande festen med fröjdefullt tjut. Sorlet utaf många röster uppstiger nu med fördubblad kraft, ty nu hafva grönsaksmånglarena blifvit förstärkta af ena stark kår af andra yrkesbröder. tFrukost för två paras! Sockerkaka, ho! Körsbärstårta! -Oh, smörbakelse! Is! Isvatten! Honingsbröd! Ho, citroner! Ost! Oliver! Friska vattenmeloner! Dadlar, ho! Ägg och fågel! Feta fasaner! Körsbär, persikor och plommon, bo! — och hvem kan nämna alla de rop, som här förenas, för att åstadkomma en verklig babylonisk förbistring. Der borta står en grupp med qvinnor, som i sin hvita drägt lik lakan, se ut som om de ville leka spöken; de hålla på att byra en gondol eller kaik, och vilja blifva satta ötver till begrafningsplatsen i Scutari, der de ämna tillbringa morgonstunden med att traktera sig med namnam och utvexla sqvallorhistorier. Men en procession till kommer nu förbi; ett fruntimmer, som sitter i en temligen vacker vagn, med en lifvakt af svarte, som se förfärliga ut; med hvilket öfvermod dessa karlar rödja väg och hur ödmjukt folket gifver vika och efter sitt österländska sätt underkastar sig den sjelftagna myndigheten! Tvenne engelska sjömän, som stå och dra sig i gathörnet, bevittna uppträdet med oförstäldt förakt, och händelsen skall blott befästa den djupt rotade. afsky. de hysa för de der turkarna., — De higtorier, som äro gängse om svårigheterna då mn f urkiska dar på gatorna, skola land