Dagens Nyheter – 6 juni 1868, sida 2

och den som tyckes stå i spetsen för dem är dera3 biskop. Der ser du församlingen komma tillsammans, der den grekiska gudstjensten hålles. Meotallgongorgerna tjena dem 1 stället för klockor, och rivgningen förrättås af diakonerna sjelfva utanför kyrkdörrarna. De der männen i mörkfärgade kläder och små mössor på hufvudet, bvarifrån komma väl de så tidigt och hvad göra de här? De äro Armenier och, likt -Muselmännen och-grekerna, genom sin religion förpligtade att prisa Gud vid dagens början och vid dess slut. Alltefter som de olika gudstjensterpa ändas, antager rörelsen på gatorna en mera verksam karakter. Ett antal hästar och mulåsnor komma skridande med såar fästade vid sidorna, hvarar vatten stänkes på stenläggningen, och från alla portar och dörrar utkomma tjenare och slaivar, för att på samma vis bestänka gårdar och trappsteg. Och nu slås fönstren upp, ett efter annat, och man kan se rökande muselmän på hustaken, under det att tjenarne, som bära förfriskningar, knaffa hvarandra på gatorna nedanföre. Sorlet af en mängd bandtverkare och arbetsfolk uppstiger vu i loften och blandar sig med bullret på gatorna till ett döfrande sus. Bärare och packåsnor hafva tillsammans begynt sitt dagsarbete, och rader af hästar, åsnor, buffiar och kameler tränga sig med fast beslutsamhet fram genom hopen. Här drifves ett antal kor, får och oxar fram genom massan af fotgångare; der borta kommer en turkisk grandee till häst, omgilfven af ett talrikt följe af underordnade met blänkande svärd, som i icke afvägda ordalag bjuder hopen att draga sig undan och lemna väg; och bakom dem tränga sig de vandrande månglarne. Färsk och varm, ho, mjölk! Söt vatten! Sherbet, präktig sherbet! O blomkål! Artskockor! Sockertoppskål! Ho, sallat! Vinättika, stark vin Hvitt och gult, ho,