Dagens Nyheter – 5 juni 1868, sida 3

Svar på tal. En äldre köpman — hvar han finns kan vara detsamma — har en ung, älskvärd fru. Vår hedervärde äkta man har märkt att hans sköna äkta hälft icke ogerna mottager besök af en ung man i verken — en kgl. sekter med oklanderliga citrongula glacthandskar och Shakespearskragar — just på den tider, då han är på kontoret. Vidare har han märkt, att den unga frun ofta sjunger JI. Baccio för kgl. sektern, hvaremot denne med mycken känsla reciterar Stagnelii mest kärleksglödande dikter. Den prosaiske köpmanned anar emellertid icte oråd, utan låter sia bulda maka ostördt svärma i sångens och diktens verld. Då han emellertid för några dagar sedan kom hem en eftermiddag och frun nyss var utgången, kom han af en tillfällighet att bläddra i en elegant inbunden bok, som låg på fruns sybord. Det var en nyss utkommen roman och på titelbladet stod den bandskbeklädde Adonis namn. Han bläddrar tanklöst i boken och det fäster hans uppmärksamhet 2tt ett och annat ord af fullkomligt likgiltig betydelse är understruket med blyerts. Saken börjar intressera honom; han stafvar och lägger ihop och fianer följande siriiga fras: Vågar — jsg — tillstå — att — jag — älskar — er? — Vår köpman är beslutsam. På aftonen erhåller vår Ceia don ain bok tillbaka; krampaktigt öppnar han den. O, fröjd! I det kapite!, som följer efter det a honom markerade, fiuns det blyertzstreck. Den himmelska bar svarat! Has skysder att dechift rera. Hvad finner vån Don Juan! Ingentiog anna! än den prosaiska, men tydiiga avtydningen: Kommer — ni — en — gång — till — öfver — min — trögkel — kantas — pi — ut — genom — fönstret