Dagens Nyheter – 4 juni 1868, sida 1

blad skydda detta naturens arbete, som först utbredde sin fägring i purpurblommorna och nu fortgår, men icke visar sig mer. Så insvepa sig lifvets innehållsrikaste och fruktsammaste stunder i mystörens skyddande slöja. Äpplena växa på hvarje träd. De växa under hela sommaren och i början af hösten. Andtligen är frukten färdigbildad; löfven börja falla at och låta solen bana sig väg till den och värma den. Ännu sitter äpplet fast vid grenen, men icke mera för att växa, endast för att mogna. Under veckor ännu hänger det på sitt träd utan att vidare tilltaga i storlek eller tyngd. Men på dess yta tilltager skönheten. Sedan naturen fullbordat sitt verk invändigt, låter hon ätven fägringen träda i dagen. Det är icke en näpen och påsmetad målning, det är en inre skönhet som uppenbarar sig, det är en doft och en fägring som utgå från äpplets eget inre. På samma gång försiggår en förändring i dess väsende. Applet blir mindre surt, mera saftigt. Det mjuknar och får sötma; med ett ord, det mognar. En vacker natt börjar trädets Jifskraft att domna, och höstens lätta vind skakar grenen, som släpper sitt ljufva foster, fullfärgadt och fullmoget, och låter det falla med ett doft och muntert ljud i skötet af frukternas årstid. Våren har uppfyllt sitt äktenskapslöfte. Sådan är den naturprocess hvarje frukt genomgår: blomning, tillväxt, mognad. Samma gudomliga lag gäller för hvarje slag af varelser, från det lägsta. krypdjur ända upp till menniskan, jordens herre. Hvad det är skönt! Hvarje del af denna utvecklingsprocess är follkomlig, det hela fulländadt. Födelsen är menniskans blomning: ungdomen, mandomen är vår växtsommar; ålderdomen den rätta mognaden. Händerna släppa då det dödliga trädet. Detta är den naturliga döden. Det är