Dagens Nyheter – 3 juni 1868, sida 2

MMA VILID OGOIVLv JUUL VLU ITE laäla. UUTL kulle i sanning blifva ett guldregn. Utrikes-Nyheter. Framkrike. Från Paris skrifves den 26 maj: Oroligheter egde i går rum i Quartier Latin. Polisprefekten hade nämnde dag låtit uppställa omkring 100 poliskonstaplar utanför medicinska fakultetens föreläsningssalar. Orsaken bärtill skall hafva varit att man befarade oroligheter i anledning deraf att professor Såes föreläsningar blifvit i senaten häftigt angripna af kardinal Bonnechose under debatten om den högre undervisningen. Kardinalens uppträdande hade också verkligen retat studenterna, och salen, der professor Ste den dagen skulle hålla föreläsning, var långt innan föreläsningstimman var slagen fylld af studenter, hvilka vid professorns inträde reste sig och helsade honum med lifliga bifallsrop. Föreläsningen började derefter i god ordning och då den var slutad, uppmanade S6e studenterna att undvika alla slags demonstrationer. Då studenterna emellertid kommo ut på torget, Place de V. Ecole de Medecine, funno de detta besatt af polis, men åtlydde en poliskommissaries uppmaning att begifva sig derifrån. De gingo dock ej längre än till gården utanför P Ecole Practique (der anatomisalen är belägen), straxt i granskapet, der en annan hop studenter samlat sig, Så snart samtliga studenterna kommit väl in på gården, slöt polisstyrkan till de jerngrindar, som afstänga gården från gatan (Rue de VP Ecole de Medecine). Studenterna skreko och väsnades, och då de fingo sigte på mäster Courbet (den bekante målaren, realisternes profet), hvilken har sin atelier snedt emot (i Rue Hautefewille) och låg ifönstret, lugnt rökande sin pipa, ropade de lefve Courbet. En stund derefter kom professor Wirtz, medicinska fakultetens dekanus, banade sig väg genom polisstyrkan och begärde att blifva insläppt genom jerngrindarne. Efter någon tvekan blef han verkligen insläppt. Dekanus talade till studenterna, som svarade med lefverop, och fordrade han derpå att studenterna skulle släppas ut. Om ni arresterar en enda student, utropade han, så arrestera mig också! Då blef polisstyrkan tvehågsen och skickade bud till polisprefekten, som befallde att belägringen skulle upphöra, hvilket också genast skedde. Men dagen derpå utbröt tumultet ånyo. I en annan tidning läses härom följande: I Quartier Latin fortfara demonstrationerna. Ett stort antal studenter begaf sig den 26 till den likaledes i senaten angripne professor Vulpians föreläsning och mottog honom med lifliga bifallsrop. Professorn tackade för de honom gifna bevisen på sympati och förklarade tillika, att den vetenskapliga undervisningen icke hade någonting gemensamt med de religiösa och politiska frågorna. Efter föreläsningens slut samlades studenterna på platsen framför den medicinska skolan, och man beslöt att 4bringa ett charivari åt doktor Machelard, hvilken för kardinal Bonnechose hade berättat professor Stes föregifna yttrande. Detta skedde också. Plötsligt dånade ropet: Till senaten I, och strax derefter satte sig skaran i rörelse till Luxembourgpalatset. Anda till dess hade ingen polisagent visat sig, men i det ögonblick, då studenterna ankommo till Luxembourgpalatset, uppträdde en afdelning polisbetjenter, hvilka gjorde min af att vilja försvara senatspalatset. Studenterne, som icke hade något allvar med sitt beteende, utbrusto i skratt och anträdde återtåget. Men polisen följde dem, och det kom till åtskilliga konflikter. En student fattades i håret, kastades till marken och blef svårt misshandlad. Hans kamrater ville befria honom, och det skulle sannolikt kommit till större handgripligheter, om icke en officer skyndat till och med försonliga ord gjort ett slut på de båda partiernas stridslystnad. En student meddelade den 27 i de allmänna tidningarna, att han varit häktad och hvad som dervid vederfarits honom. Professor Ses föreläsgning den 27 bevistades också af ett stort antal studenter. Då han infann sig i salen, utbröto höga bifallsrop, hvilka varade öfver 10 minuter. S6e lyckades slutligen erhålla ordet. Mine herrar — sade han — klockan är 10 minuter öfver 2. Föreläsningen har alltså blifvit fördröjd. Man säger, att vi äro af staten aflönade personer och att vi måste använda de skattdragandes penningar på vetenskapens framåtskridande. Föreläsningen började genast. Den 26 begaf sig också ett stort antal studenter till S:t Beuve för att för honom höja ett lefverop; senatorn tackade i några få vänliga ord. Fr. Ztg meddelar följande sensationsnyhet: Inom kejserliga familjen råder split. Kejsarinnan har för afsigt att resa till Irland (??); Skotland tyckes henne ligga för nära. Vid verldens yttersta ända vill hon begrafva sina bekymmer och sin sorg. Den 26 på morgonen begrofs den gamle republikanaren Nicolas Bourjon (advokat), som sedan 1848 varit temligen mycket invecklad i alla angelägenheter; han begratdes på egen begäran borgerligt, d. v. s. utan presterligt biträde. Polisen hade i anledning häraf vidtagit stora försigtighetsmått. Omkring 600 personer, deribland många bekanta pariser-demo