anmäla det för Gensdarmeriet... Men nej; de ha icke öfverträdt lagen, efter som det är ugglor, de äta... Ack! hvilket olyckligt infall jag fick, att tillbringa dagen hos hr Pantalon. Och i sin förtviflan kastade han sig åter öfver sardinerna, då det föll honom in: — Jag har ännu en utväg: jag kan äta gqvällsvard i Paris. Då måltiden var förbi — ty allt i denna verlden får en ända — ville han bryta upp för att fara med jernvägen. Man tog honom i kragen och nödgade honom att sätta sig till ett parti lotteri. Det båtade honom icke att göra motstånd. Han fick på sin höjd lof att röka en cigarr i samma trädgård, som han vattaat så mycket. Medan han rökte och spatserade med Cassander, som för honom utvecklade sina idter sig i bakgrunden i mottagningsrummet märka en skugga, som klättrade på en stol och vred visarna på bordstudsaren. Hjertat är en bedragare och en stor trollkarl. — Ack! det är den täcka Isabella, som vill hålla mig qvar, tänkte Seraphin. Ack! det var Pantalon, som beredde sig till att hindra Seraphin från att äta qvällsvard i Paris. På afstånd hade den unge mannen tagit honom för den unga flickans lätta skugga. Lyckliga ålder, då man ännu bevarar sina godtrogna illusioner! — Seraphin kom för sent till jernvägen efter en gruflig mängd partier lotteri, som Cassander gjorde ännu nöjsammare med sina qvickheter. Men han satt vid Isabellas sida, som med en vis3 välvilja lät honom skämta med sig. Hvilken skulle ieke i hans ställe hafva glömt tiden, så mycket mera, som Pantalon hade gjort sig besvär att skjuta visaren tillbaka?