Dagens Nyheter – 29 maj 1868, sida 2

— Ja, sade Pantalon och blinkade ondske fullt med ögonen — tycker du om ragodt på hare? — Mycket! — Nå väl! det kommer en har-ragofit strax efter soppan. — Så mycket bättre. — Ja så mycket bättre; men du bör icke äta af honom. — Hvarför icke det? — Jag kan ju tala om allt för dig, icke sannt! Du vill väl icke röja mig för Cassander ? — Det skall jag nog akta mig för. — Nå väl! Haren är bara en katt. Hvad tycker du om detta puts? — Ypperligt! sade Seraphin, som stelnade af skräck. — Jag känner Cassander; han är i stånd till att ensam äta upp ragofiten. Sedan få vi stekta vaktlar. Tycker du om sådana? — Jag tillber dem. — Skönt! Cassander tillber dem också till den grad, att han är färdig till att under detta namn äta allting, till och med skator och ugglor. — Hvad! ropade Seraphin förstenad. — Skulle dina vaktlar vara?... — Ugglor, min hedersbror; verkliga ugglor, som nu i morgse blifvit tagna ur boet. Så skratta då, karl! Medan Pantalon talade på detta sätt, höll han sig i sidan, och Seraphin måste skratta som om han delade hans anfall af fjollig munterhet. Hvar gång han höll upp, började Pantalon igen, så att denna representation tycktes komma att räcka i evighet. — Men, vågade Seraphin ändtligen en skygg fråga, äter då du sjelf af alla dessa saker? — Hur skulle det falla mig in? — Huru vill du bära dig åt?