Dagens Nyheter – 28 maj 1868, sida 3

Rättegång om läkarehonorarium. Ea doktor Fogerty har nyligen stämt en af sina patienter, en ostindisk nabob, hvilken vägrade att etala det blygsamma bonorarium, 7200 pund, som läkaren begärde. Naboben hads nemligen en dag då läkaren besökte honom sagt, att om ban kunode sitta till bords och äta inom åtta dagar, skulle han gerna betala 5000 rupier, hvilken summa hans broder, som var närvarande, genast böjde. med 5000 på Doktorn har antagligen gjort sitt bästa, ty åtta dagar derefter satt naboben ganska riktigt uppe och åt med god matlust, men då fråga blef om honorariet, slog han bort saken med ett zkämt. Doktorn stämde honom, men målet afskrets. Politiseramde byxfliekor. I en flickpension i Dresden hade på förslag af en nyantagen sånglärare anskaffats ett häfte Dya sånger, som utdelades bland pensionärerna. Då sångläraren kom iör alt gifva sin nästa lektion, framträdde en 11 års flicka och lemnade honom tillbaka sitt nothäfte; hänvisanda på en deri förekommande sång: Ich bin ein Preusse, kennst du meine Farben, med den anmärkning, att såoghäftet alldeles icke lämpade sig för henne, då hon vore en hannoveranska. De andra pensionsflickorna instämde genast i oppositionen, och vederbörande fingo en skaffa audra ånger. En konstkännare. En herre kom in i en tafvelhandel i Liverpool och frågade priset på en tafla, som föll honom i smaken. Tjugofem shilling blef svaret. Men mannen hörde fel och tyckte att köpmannen sade tjugofem pund. Åh prat! sade ban, fem pund kan väl vara nog. Ni missförstod mig. upplyste köpmannen. Jag sade tjuzofem shilling.. .Jaså, då vill jag inte ha den, sade spekulanten och skyndade ut ur boden. Legat åt en katt. Ett gammalt fruntimmer som nyligen aflidit i Milverton har testamenterat 20 pund till sin tjenarinns, för att med jan medel föda och vårda den aflidnas favoritatt.