Dagens Nyheter – 28 maj 1868, sida 2

från granntrakten, som han möjligtvis kunde träffa i huset. — Min hederlige Seraphin, sade Pantalon och tryckte hans händer. Den unge Pantalon drog honom i rockärmarna; Plick, den stora bandhunden, reste sig på bakbenen för att fägna honom, och lade sina tjocka, ludna tassar på hans hvita väst. — Till och med den stackars Plick tillbeder hr Seraphin! sade fru Pantalon, helt rörd åt denna scen. Seraphin torkade sin väst med näsduken. Man förde honom in i mottagningsrummet. — På landet -generar man sig icke, sade Pantalon; jag höll just på att vattna, då du kom. Du tillåter mig visst att fortsätta? — Hvarför icke? — Dessa landtliga sysselsättningar förefalla väl dig bra tarfliga? fortfor Pantalon. — Tvärt om. Jag tillber denna sköna natur och allt, som hör derxtill. — Verkligen? — På min ära! Tänk bara, när jag gick från jernbansstationen, stadnade jag i hela tio minuter för att betrakta ett vallmo-land. — Det är ju ypperligt! Ja då tvekar jag icke... — Med hvad då? — Jo att erbjuda dig en vattenkanna. Du skall bjelpa mig: jag skall vattna. Du skall vattna. Vi skola vattna tillsammans. Det är afgjordt. Den olycklige Seraphin gick i fällan. — Men min vän, sade listigt fru Pantalon; hr Pantalon kan icke gifva sig till att vattna i denna drägt, Ei— Hvarför icke det? — Hvad tänker du då på? Med sina nya benkläder, sina lackerade stöflar, sin fina rock... — Det är sannt, sade Pantalon. Vi skole