Dagens Nyheter – 28 maj 1868, sida 2

Vi kunna så gerna genast säga det. Pantalon, som den sommaren bebodde ett landställe på höjderna vid Marly, var den siste druiden och afskydde af fullaste hjerta galuchetterna. Var god och slå upp i akademiens ordbok på bokstafven G, och läsaren skall läsa: Galuchet, 3. m. Ett simpelt och platt ord. Man kallar så de parisare, som om söndagarna som en svärm getingar slå ned i Paris närmare eller aflägsnare omgifningar. Man säger, t. ex. — der äro galuchetter; ännu flere galuchetter; — det är vackert väder i dag: vi få visst ingen brist på galuchetter. Obs. Detta simpla ord bör aldrig användas i den ädla stilen och ännu mindre i poesien. 2 Denna dag, den tjugondeförsta augusti, betraktade Pantalon — medan Seraphin klädde sig i Paris — himmeln med sammandragna ögonbryn och mörka miner. Himmelen var klart blå, icke ett moln inom synkretsen, icke en skugga på hans azurduk. — Hvad fattas dig, pappa? frågade hans son, en ung spjufver på tolf år. Pantalon, som icke bekymrade sig om akademiens förbud mot simpla uttryck, som äro oförenliga med den ädla stilen, svarade, under det han talade för sig sjelf.