gare tillverka en ny marmornäsa åt Serafina, och sedan besökte han icke vidare grafvården. Han kunde numera ej tvifla på att han — hurns det:nu 2 måtte ha tillgått -— hade genom lefvat et beg sekel under a patt pån vills bragte.p e sju s nas ö Och hall var, nu on frälnlicg i sin. fMlnostad, .såsomfom han aldrig förr vistats der. Väl tusen Fångef bitkädo han att han åtor vore på den underbara ön med desz föräldrade. festsealar, i hvilka han blifvit på ett så artigt sätt mottagen. Och nu, när den fordom så sköna Serafina icke var annat än en stammoder i marmor, tänkte han med. så mycket, större saknad tillbaka på öfverdomarens dotter med de svarta smäktande. Ögonen; ty han, var fullt Htvertygad om at hon, fortfarande Jikasom hat sjelf, blomstrade med k n igdgmens hel friskhet. Han skulle Tufa vat ännu en egen bekostnad företaga en öxpedition FR Jå upp söka den eliga ön, men Häus tillgångar voro uttömda. Han sökte förmå andra personer att våga företaget, försäkrande dem om att de skalie komma att skörda riklig vinst på alfären; men ackt higen villor tro hvad?han berättade utan aisåg det såsom cen skeppsbruten Muti? feber-Grömmar: Men han tappade icke modet utan fortfor ihärdigt att tala. för saker, hyarhelst Had befann sig, så att. han slutligen blef ett föreraål för allmän drift. DetRick Till sist så långt att till och med barnen på gatorna hånada honom genom att ropa hvar han påsserade: — Der går guvernören öfver. De sjö. stäs derna! Då han fann: att alla hans försökt i Lissabon strandade, följdehan inet ett fartyg tilrOmtarieöarne, såsom varande belägna värmare hans önskoingars mål och bebodda afött för Uvenstyr på alver bj föll NE