Dagens Nyheter – 27 maj 1868, sida 2

Bedrogo honoi Väl hans ögon? Nej; der sat! ju Serafina sjelf bland sina blommor, såsom vanligt. Han lyftade sina: armar emot henne och uppgaf ett utrop. Hon kastade på honom en blick af förtrytelse och hastigt flyende undan in i huset, slog hon igen glasdörrarne med en häftighet, som vittnade om att hon var i högsta grad missbelåten. Kuåde. hon; väl -ha hörtitalas om:hans lilla kurtis med öfverdomarens dotter? Men denna hade ju ej varit af någon allvarligare beskaffenhet. Ett ögonblicks safntal med henne vore nog till att skingra hvarje tvifvel på hans trohet. Han lät portklappen -ljuda, och så snart han blifvit insläppt; -sprang Han uppför trapporna, uppsökte den välkända kammaren och kastade sig till Serafinas fötter. Hon blef synbarligen förskräckt och skyndade: å sin sida: att kasta sig i:en ung riddares armar. ; — Hvad betyder detta oförskämda. uppträdande, min herre? ropade den sistnämnde. st Med: hvad rättighet ställer ni: denna fråga till mig? genmälde Don Fernando högdraget. — Med den rätt, somstillkommer en trolofvad. man att försvara sin blifvaude brud. Don Fernando intogs af häpnad och bleknade. bc i — 0; Serafina! Serafina! ropade: han i ångestfull ton, är detta den trohet du svor mig? — BSerafina? Hvad menar ni med. Serafinå, min herre? Om det är-på denna dam ni syftar, får jag upplysa att hennes namn är Maria. — Månne jag icke skall: tro mina sinnen? skall jag icke tro mitt hjerta? utropade Don Fernando. Är ej detta Serafina Alvarez, originalet till det7porträtt, som, mindre obeständigt -än--hon sjelf, fortfarande småler mot mig från väggen? 0