Dagens Nyheter – 26 maj 1868, sida 3

rösten. Dessutom -— ty jag vill på allt sätt söka urskulda honom — befann han sig till följd ef älventyrets sällsamhet, förverkligandet af alla sina planer och förhoppningar, i en upphetsad sinnesförtattning, som ännu mera stegrades genom dc tätt på hvarandra följande bålarne. Korteligen — det tjenar ju till ingenting att längre hålla på saken — innan aftonen gått till ända, var Don Fernando till galenskap förälskad i öfverdomarens dotter. Tillsammans hade de i månskenet stått på palatsets balkong, och han hade smekt hennes öra med en al dessa kärlekssånger, hvilka han förr stämt upp under Secrafinas fönster. Den unga flickan sänkte hufvudet och sade vemodsfullt : — Ah, sennor, dessa! ord blott smickra, och I, irrande riddare på hafvet, ären ostadiga som dess vågor. När ni i morgon blir guvernör öfver de sju städerna, skall ni cj läcgre tänka på öfverdomarens dotter. . Don Fernando tog i ögonblickets berusning månen till vittne på sin uppriktighet. Då han i detsamma lyfte handen mot himlen, föll dot kyska månljuset på ringen som gnistrade på hans finger. Den unga flickan märkte den och sade: — Sennor, jag hyser icke något synnerligt förtroende till månen, utan gif mig i stället denna ring såsom en underpant på sanningen af era ord. Den ridderlige Don Fernando blef temligen öfverraskad; men innan han fick tid att öfverväga saken, satt redan den sköna BSerafinas ring på öfverdomarens dotters hand. I detta betydelsefulla ögonblick ualkades ceremonimästaren och gaf med en bugning tillkänna att båten, som skulle föra honom tillbaka till skeppet, var i ordning. Jag anser ej