Dagens Nyheter – 26 maj 1868, sida 3

nödigt att skildra det ceremoniösa afskedstagandet af öfverdomaren och de öfriga notabiliteterna och ieke heller den ömina skiljsmessan ifrån öfverdomarens dotter. Don Fernando tog plats i båten midtemot ceremonimästaren. Roddarne satte ut sina röda åror, hvilka i jemn fart drefvo båten framåt, allt efter den omnämnda sorgliga visans långsamma rhytm. Don Fernandos hjerna var förvirrad i följd af allt hvad han sett, och han3 hjerta stog gång efter annan häftigare, då han eriurade sig sin otrohet mot den sköna Serafina. Båten gled allt längre ut i hafvet, men intet skepp stod att upptäcka; förmodligen hade strömmen drifvit det längre bort ifrån stranden. Roddarnes entoniga sång hade någonting söfvande med sig. En slöja bredde sig öfver Don Fernandos ögon. Roddarne ikläddes småningom drömbilders besynnerliga skepnader. Ceremonimästaren blef allt längre och smalare. Han aftog sin stora strutformiga huffudbonad och höll den, lik en ljussläckare, öfver Fernandos hufvud, hvarvid detta sjönk tillbaka i båten. — God natt, sennor guvernör öfver de sju städerna! sade ceremonimästaren. Don Fernando förlorade medvetandet. Hur lävgo detta tillstå d räckte, kan ingen dödlig säga. När han återfick sansen, befann han sig i en kajuta, der: han förr aldrig varit, och omgafs af främlingar. Han gnuggade sig i ögonen och såg sig omkring med förvirrade blickar. Hvar befann han sig ? Ombord på ett portugisikt skepp, destineradt till Lissabon. Huru hade han kommit ombord på detta? Han hade blilvit upptagen ifrån ett vrak som dref omkring på oceanen. (Forts.)