Dagens Nyheter – 26 maj 1868, sida 2

af öfverdomaren att inbjuda honom till festivi! teterna i staden. Don Fernando kunde knappast tro att detta var annat än en dröm. Han omtalade hvad han hette samt ändamålet med sin resa. OCeremorimästaren förklarade att allt öfvereusstämde med den gamla profetian och att ban, i samma ögonblick hans fullmakt blefve förevisad, skulle genast erkännas såsom guvernör öfver de sju städerna. Emellertid nalkades dagen sitt slut. Båten låg fördig att föra honom i land, och man skulle efter högtidens slut ro honom tillbaka ombord. Don Fernandos lots, en veteran bland sjömän, ledde honom gsfsides och protesterade på det bestämdaste mot hans oförsigtighet att vilja på inbjudning af en person, om hvilken han ingenting visste, låta i en främmande båt föra sig till ett okändt land. — Hvem vet, sennor, hvad detta är för en ö, och hvilka menniskor bo derpå? sade den gamle. ; Men Don Fernando var minsann icke den som lät afråda sig. Hade han icke trott på tillvaron af denna ö, när andra som mest tviflada derpå? Hade han icke trotsat stormen, för att uppsöka densamma, och borde han väl då underlåta att gå i land, när den låg framför honom i det lugnaste väder? Med ett ord, var icke tro, fast tillit, sjelfva grunden för hela hans företag? Sedan han derför klädt sig i foll galadrägt, tog han plats i båten. Ceremonimästaren satte sig midt emot honom. Roddarne svängde sing, åror och uppstämde ånyo den dystra gam).a visan. Den rymliga, men olämpligt bygda farkosten fördes långsamt framåt öfver vattnet. Natten inbröt, innan de hunnit passera floden, som slingrade sig mellan klipporna. På hvarje