Dagens Nyheter – 25 maj 1868, sida 2

ligt hinder för hans expedition, ett förhållande som under någon tid gjort honom i högsta grad bedröfvad. Han älskade den unga damen med passion; men å andra sidan ville han icke för något. pris afstå från det romantiska företaget. Huru skulle han väl under sådant förhållande göra? Han fann en temligen enkel och naturlig utväg: han beslöt gifta sig med Serafina, sammanlefva med henne under en del af smekmånaden och låta denna fortsättas sedan han kommit tillbaka efter upptäckten af de sju städerna. Han skyndade att omtala denna sin ypperliga plan för Don Ramiro; men då utbröt den förbittring, som denne under en längre tid gömt inom sig. Han förebrådde honom att ban lät Inra sig af kringstrykande äfventyrare och galna förslagsmakare samt att han förskingrade all sin verkliga egendom för att vinna en ivbillad, en sådan som icke fanns till. Don Fernando var alltför mycket sanguinisk och tillika alltför ung, för att kunna lugnt lyssna till sådant tal. Hans vrede upptändes och följden blef en bäftig ordvexling mellan den gamle och hans tillämnade måg. Don Ramiro törklarade honom vara från förståndet och förbjöd honom underhålla något slags förbindelse med hans dotter, till dess han visat sig hafva blifvit klok igen genom att öfvergifva hvarje tanke på det dåraktiga företaget. Men Don Fernando lemnade huset, fastare besluten än någonsin att sätta expeditionen i verket; ty han ville nödvändigt triumfera öfver den arge gubben, genom att faktiskt visa honom att han misstagit sig, då han ansåg sig sjelf klokare än honom. Don Ramiro å sin sida blef fundersam. Hvem vet, tänkte han, om icke den der galningen kan ötvertala min dotter att fly med honom och dela bangs tron i detta okända paradis? Om jag